tag:blogger.com,1999:blog-64267102781789406322023-11-16T12:19:27.127+01:00Barbarossas bloggBarbarossahttp://www.blogger.com/profile/03988558142781961774noreply@blogger.comBlogger242125tag:blogger.com,1999:blog-6426710278178940632.post-87667431194201886492013-06-18T20:45:00.001+02:002013-06-18T20:45:50.037+02:00Yamato spökarEn trevlig grej med YouTube är förstås att man kan återupptäcka sin barndoms Tv-serier där. Och efter att jag såg den japanska filmen <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Yamato_(film)">Yamato</a> (rekommenderas för övrigt, någon annan gång kanske jag skriver något speciellt om den) kom jag att tänka på en av dessa serier, <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Thundersub">Thundersub</a> eller Space carrier Blue Noah som den egentligen hette. En japansk animeserie från slutet av 70-talet som i likhet med många andra sådana sändes på Sky Channel i början av 80-talet. Thundersub var en sant episk serie: jorden erövras av ondskefulla utomjordingar, en enorm ubåt är mänsklighetens enda hopp, ubåten kryssar runt i stilla havet och bedriver heroiskt motstånd, för att sedan bl ombyggt till rymdskepp, segla ut i världsrymden för att göra upp med utomjordingarna. Dramatiskt värre. Dessutom med ett mäkta snyggt ledmotiv.<br />
<br />
När jag nu ser om serien, med Yamato fortfarande på näthinnan, är det rätt svårt att inte läsa in japanska erfarenheter och trauman från andra världskriget även här. Serien inleds med att jorden flygbombas, det nämns flera gånger hur alla huvudpersoner förlorat i princip alla sina familjemedlemmar. Ubåten har rätt många drag av Yamato och de främsta hoten mot fartyget är fiender som manifesteras i form av flygande enmans- eller tvåmansfarkoster som avlossar torpeder...<br />
<br />
Det känns som om det borde vara intressant att jämföra med en annan liknande serie, <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Space_Battleship_Yamato">Space carrier Yamato</a> (där ju analogierna är ännu mer tydliga). Undrar om det skrivits nåt om andravärldskrigsmotiv i anime?Barbarossahttp://www.blogger.com/profile/03988558142781961774noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6426710278178940632.post-51463214424965682862012-05-20T16:05:00.000+02:002012-05-20T16:06:16.696+02:00...like tears in rain (#2)Jag känner mig påkallad att väcka den här bloggen ur dess Törnrosasömn för att kommentera <a href="http://www.dailymail.co.uk/news/article-2142300/Crashed-plane-Second-World-War-pilot-Dennis-Copping-discovered-Sahara-desert.html">fyndet av ett flygplan i nordafrikas öken</a> som det skrivits om på nätet den sista tiden. Dels, förstås, för att jag är obotlig flygnörd, och för att ett fynd av en välbevarad Curtis P 40 är ungefär så coolt som det blir. Men framför allt för att fyndet handlar om arkeologi när det är som bäst.<br />
<br />
För det som verkligen engagerar med fyndet, i alla fall när man läser vidare, är inte fyndet av planet I sig. Förstås. Utan historien om piloten. Som överlevde landningen, tog sig ut ur flygplanet och sedan väntade på att bli räddad. Förgäves. Varefter han gav sig iväg ut i öknen och försvann.<br />
<br />
Arkeologi handlar, som jag skrev någon gång för några år sen här, om ting. Men framför allt om de människor vi försöker nå genom tingen. Det här flygplanet är i slutändan en maskin. Men vem var 24-årige Dennis Copping, vars föräldrar fick veta att deras son saknades? Vad hände med honom? Någonstans där ute I öknen finns svaret. Det är dit vi arkeologer alltid måste vara på väg.Barbarossahttp://www.blogger.com/profile/03988558142781961774noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-6426710278178940632.post-56742964419765580752011-11-16T23:15:00.003+01:002011-11-16T23:19:34.458+01:00ICAs Buffé och kampen om tidenDet var ett tag sedan sist. Jag är övertygad om att ni trott att det inte skulle bli något mer här. Stundtals har jag själv varit övertygad om detta. Om någon (mot förmodan) tålmodigt hängt kvar här i väntan på nya texter: tack för att ni väntade - jag är djupt rörd. Det kommer mer, jag lovar. Till er som är nya här: välkomna. Det blir fler texter - kolla gärna bland de gamla för att få en idé om vad den här bloggen brukar handla om.<div><br /><div>Skälet till den långa tystnaden? Tja, det vanliga - tiden. Eller snarare bristen därpå. Ironiskt nog är det också en fundering om just bristen på tid som får mig att nu börja igen.</div><div><br />Som många av er, antar jag, får jag med jämna mellanrum ICAs tidning Buffé i brevlådan. Länge brukade jag stapla dem på hög i en ambition att någon dag faktiskt läsa dem. Varvid jag sedan vid något tillfälle, typ framemot mellandagarna eller sommarsemestern, gick igenom dem, klippte ut recept som verkade trevliga och sedan slängde resten. Men vid något tillfälle i våras började jag i stället slänga tidningarna olästa. Det var något med dem jag hela tiden hade stört mig på. Och grejen var att jag vid det där tillfället insåg varför. Det slog mig nämligen att jag trodde mig förstå vilken agenda ICA har med Buffé (och om ni nu tänker: ehhhhh…rright, så klandrar jag er inte. Men läs vidare - det kommer någon slags poäng, jag lovar). Jag misstänker nämligen att ICA tror sig ha hittat det enda vi konsumtionsdästa medelklassare verkligen vill ha, just eftersom det är det enda vi inte kan få, nämligen just tid. Tid att hoppa av livspusslet, tid för oss själva. Tid för <i>varandra</i>. Och vad är väl bättre att ägna denna tid åt än en liten spontan middagsbjudning?</div><div><br />Buffés nummer följer en rätt tydlig mall: på omslaget är det nån hel- eller halvkändis som ”bjuder in till spontan fest i sitt mysiga kök”, eller nåt. Naturligtvis brukar ”alla polarna komma förbi”. Naturligtvis ”hjälper barnen gärna till”. Och någonstans här hänger jag inte med längre. Att barnen hjälper till? Tja, visst. Det kan hända. Men att ”polarna kommer förbi” sådär jättespontant? Kom igen. Jag menar, som om det skulle hända. Som om det NÅGONSIN skulle hända, när allt som måste göras måste tryckas in i kalendern/filofaxen/smartphonen ett halvår i förväg.</div><div><br />Det är möjligt att jag låter väldigt bitter nu. Det är inte tanken. Men nu är det en gång så att den där Tiden är något vi helt enkelt inte har så mycket av. Därför appellerar Buffé till vår längtan efter den. För att få oss att konsumera exklusiv olivolja, ostar, brödpinnar och jag vet inte allt. Det är väl egentligen inget fel i denna appell. Problemet är att jag inte tycker att Buffé gör det vidare bra. Jag menar, har ni någonsin tittat på de där bilderna av kändisarna som bjuder in till fest i det mysiga köket/den mysiga trädgården/grillhörnan/etc, de hjälpsamma barnen eller de spontana polarna? De är allt förutom just spontana. Man kan verkligen se hur en fotograf stått där och sagt: se mysiga/hjälpsamma/spontana ut! Och det blir ohjälpligt och obönhörligt taffligt.<br /><br /></div><div>Jag skulle önska att Buffé hade lite fler recept av typen ”så spiffar du till din mikrorätt (en för 30:-, två för 55:-) snabbt och enkelt” eller ”fem grejer du kan lägga på en smörgås på två minuer”. Det skulle jag ha användning för. Det skulle, just det, spara tid.</div><div><br />Och därmed har jag inte tid att skriva mer för idag. Vi kan väl höras, nån gång när vi har en lucka i kalendern.</div></div>Barbarossahttp://www.blogger.com/profile/03988558142781961774noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-6426710278178940632.post-50378317095485460612011-04-22T20:07:00.003+02:002011-04-22T20:11:44.578+02:00Wasa och pannkaksmuseetJag lyssnar till senaste podcasten från alltid lika intressanta Vetenskapsradion Historia, denna gång om skeppet Vasa, som förstås gjorts med anledning av att skeppet i år tillbringat 50 år ovan vatten, och som handlar om skeppets "moderna idéhistoria". Dvs hur man sett på skeppet, vilka historier som berättats om det och hur det "använts". Mycket intressant. Att det anlagts något slags "arbetarperspektiv" på skeppet (man pratar om den lilla människan som kommer i kläm, bokstavligen, och drunknar på det havererade stormaktsskeppet, osv) hade jag nog noterat, därmed visste jag inte att Franzén&co med Wasa ville försöka återgå till en mer storsvensk historieskrivning och att det till exempel var därför man uppfann beteckningen regalskepp. I podcasten pratade sedan en historiker - vars namn jag inte lade på minnet - om bärgningen som ett "manligt projekt", om maskulina dykare och kameraposer med bara överkroppar. Såklart, ett genusperspektiv måste man ju ha med, eller? Avslutningsvis talade chefen för Vasamuseet om vilken historia man vill berätta på Vasamuseet idag. Den handlar, föga förvånande, om Globaliseringen, om Vasa som något slags "startskott för kolonialismen". Hon avslutar också ganska stiligt med att säga att man alltid kommer att berätta nya historier om Vasa.<br /><br />På ett sätt kan jag hålla med henne, och de andra. Visst, globaliseringsperspektiv, genusperspektiv med mera ÄR relevanta. Men samtidigt kommer jag också på mig själv med att bli aningen less på att historien alltid måste berättas i ett visst "samtidsrelevant" syfte. Kunde vi inte bara lita på att historien faktiskt är intressant för sin egen skull och berätta den? K. anmärker här att alla de personer som varje år besöker Vasamuseet nog inte känner till, kanske inte heller är intresserade av, alla dessa perspektiv. De kommer till museet för att de vill se en stor och gammal båt. Inte bara det, utan den Största och Äldsta Båten i sitt slag. Det funkar.<br /><br />Vi pratar vidare om att det vore kul att starta ett museum där man visar upp världens största pannkaka. Det skulle liksom vara så befriande: inga nationalistiska, arbetar-, genus- eller globala perspektiv. Bara en stor jävla pannkaka. Tänk om det skulle räcka?Barbarossahttp://www.blogger.com/profile/03988558142781961774noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6426710278178940632.post-46192804235945951262011-03-04T14:21:00.004+01:002011-03-04T14:30:16.070+01:00Följsamhet<a href="http://www.dn.se/kultur-noje/konst-form/rohsska-gor-modets-hall-of-shame">Röhsska Museet gör om sin modeutställning</a>; den ska nu ta upp modevärldens ibland dunkla politiska kontakter och sympatier. Det är inte dumt tänkt, och mycket påpassligt. Men: hade det inte varit ännu bättre ifall Röhsska kommit på den här idén även om John Galliano INTE hade gjort bort sig?Barbarossahttp://www.blogger.com/profile/03988558142781961774noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6426710278178940632.post-56685121638853930562011-03-04T12:50:00.002+01:002011-03-04T12:54:49.498+01:00The wall of sound revisitedDet är fint när någon vågar göra sån där riktigt stor popmusik. Alltså inte stor i den bemärkelsen att den skulle vara betydelsefull rent musikhistoriskt eller kvalitativt högtstående, i alla fall inte nödvändigtvis. Utan stor i den bemärkelsen att det är stora gester och anpråk, utan tankar på vad som är smart, balanserat och måttfullt. Veckans <a href="http://www.youtube.com/watch?v=yRu3d9T8SRU">soundtrack</a>.Barbarossahttp://www.blogger.com/profile/03988558142781961774noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6426710278178940632.post-61959359960152366442011-03-01T21:04:00.002+01:002011-03-01T21:06:11.643+01:00Somliga saker blir man bara helt enkelt glad av...som till exempel att SAAB plockat fram sin gamla flygplanslogga till nya konceptbilen <a href="http://forums.mwerks.com/showthread.php?5208854-Geneva-SAAB-Phoenix-concept">Phoenix</a> som i skrivandets stund visas i Genève. Sjukt coolt!Barbarossahttp://www.blogger.com/profile/03988558142781961774noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6426710278178940632.post-34558168201868854682011-02-08T23:39:00.002+01:002011-02-08T23:48:32.984+01:00Soundtrack (of christmas past)När den kom tyckte jag att The Cures Wild Mood Swings var en ganska kass skiva. Antagligen för att den inte alls lät som Wish eller framför allt Disintegration, som jag då tyckte (och fortfarande tycker) är fantastiska. Ja, kanske lite mer än så; framför allt Disintegration får jag väl erkänna är en av de där skivorna som jag liksom växte upp med. Det är alltså ganska överraskande att lyssna igen på Wild Mood Swings så här 15 år senare och upptäcka att den faktiskt är riktigt bra. Betyder det att jag fått något slags distanserat förhållande till Robert Smiths musikaliska krumsprång och kan ta den här skivan för vad den är? Eller bara att jag inte förväntar mig något av dem längre? Sak samma. Det <a href="http://www.youtube.com/watch?v=C4SYZU-5Dp0">här</a> är värt att lyssna på en eller två gånger. And I don't care who knows it.Barbarossahttp://www.blogger.com/profile/03988558142781961774noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6426710278178940632.post-9172878257556186642011-02-08T10:49:00.001+01:002011-02-08T10:54:26.181+01:00Åk dit medan det fortfarande finns något att se......och läs gärna det <a href="http://www.dn.se/kultur-noje/konst-form/darfor-rasar-pompeji-pa-nytt">här</a> först.Barbarossahttp://www.blogger.com/profile/03988558142781961774noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6426710278178940632.post-51312345294754459532011-01-19T10:56:00.003+01:002011-01-19T11:02:27.172+01:00FörklaringsmodellerEtt <a href="http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/klimatet-blev-romarrikets-fall">internationellt forskarlag </a>har kommit fram till att Romarrikets fall (ständigt detta fall!), och en hel massa annat också, orsakades av Klimatet. Jag tror inte alls att de är fel ute. Och det är bra att den här typen av förklaringar lyfts fram. Men jag kan inte hjälpa att jag drar mig till minnes det faktum att jag redan under skoltiden kunde läsa att samma Fall orsakades av Miljöförstöring. Det är lite intressant att i dessa dagar alla viktiga historiska skeenden tydligen kan ges klimatologiska förklaringar.Barbarossahttp://www.blogger.com/profile/03988558142781961774noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6426710278178940632.post-4971640613071109492011-01-18T14:16:00.002+01:002011-01-18T14:21:53.277+01:00Jay Smith, Live at Cloetta CenterNi vet de där reklamfönstren som poppar upp (gratisversionen av) Spotify? Den senaste jag såg gör reklam för Jay Smith och Idol-turnén. jag kan inte låta bli att lägga märke till turnéns sträckning:<br /><br />8 januari Örebro, Conventum Arena<br />14 januari Linköping, Cloetta Center<br />22 januari Gävle, Läkerol Arena<br />29 januari Örnsköldsvik, Fjällräven Center<br />05 februari Lund, Färs & Frosta Sparbank Arena<br /><br />Vilken konsert kommer ni att gå på, Cloetta eller Läkerol? En sak är säker: killen lär inte behöva bry sig om att trycka upp turné-shirts, i alla fall inte med datumen på ryggen.Barbarossahttp://www.blogger.com/profile/03988558142781961774noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-6426710278178940632.post-86545426482543109192010-12-10T21:09:00.001+01:002010-12-10T21:11:57.282+01:00Åter till AntikytheraDet <a href="http://www.youtube.com/watch?v=RLPVCJjTNgk">här</a> är, som en god vän som lade ut länken på Ansiktsboken uttryckte det, helt enkelt larvigt koolt. Någon mer kommentar behövs faktiskt inte.Barbarossahttp://www.blogger.com/profile/03988558142781961774noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6426710278178940632.post-64633883590934537992010-11-30T14:43:00.003+01:002010-11-30T16:11:47.812+01:00PopkulturJag är förstås inte ensam om att ha ganska kul åt den pedagogiska aktionsgrupp som härjar på Youtube och rätt och slätt kallar sig <a href="http://www.youtube.com/user/historyteachers">historyteachers</a> - om någon skulle ha missat deras videos så gör de covers på diverse kända låtar, men med historiedidaktiska texter (mina favoriter är nog, i alla fall just nu, den <a href="http://www.youtube.com/watch?v=Idh5pWvr8yU">här</a> och den <a href="http://www.youtube.com/watch?v=Jz3d5x-MUT4&feature=related">här</a>).<br />Gruppens medlemmar, Mr. B och Mr. H., som presenterar sig som historielärare från Hawaii skriver att syftet med deras musikvideos är att göra historieundervisningen roligare. Roligt, absolut. Undervisande? Ja, varför inte. Man kan undra om inte många av de tilltänkta studenterna (gruppen skriver själva i en kommentar till en av deras videos att den presumtiva tittaren är 15 år) går miste om en del av de musikaliska referenserna (låtarna som de gör covers på är i flera fall gamla låtar från 80-och 90-talet). I vilket fall som helst fungerar det utmärkt som underhållning för akademiker födda på 70-talet. Sådana som jag.Barbarossahttp://www.blogger.com/profile/03988558142781961774noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6426710278178940632.post-11969841505640914202010-11-03T13:57:00.003+01:002010-11-03T14:19:43.985+01:00Noblesse oubliéJag lyssnar på ett helt fascinerande avsnitt av <a href="http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=407">Vetenskapsradion Historia</a>, denna gång om <a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Karl_Edvard_av_Sachsen-Coburg-Gotha">Karl Edvard</a>, hertig av Sachsen-Coburg-Gotha och kungens morfar. Som växte upp som brittisk ädling, axlade furstetronen i sitt arvhertigdöme och blev sedd som förrädare i sitt hemland när första världskriget bröt ut och Storbritannien och Tyskland blev fiender. Som vände sig till nationalsocialismen, blev ordförande för Tyska Röda Korset och åtalad för brott mot mänsligheten efter kriget. Som dog 1954 fråntagen fursteslott, ära och även hälsa.<br /><br />Ett sorgligt och fängslande livsöde. Inte minst eftersom Karl Edvard ju hade blivit fråntagen om inte allt av det ovanstående så åtminstone det mesta av det vare sig han hade varit nazist eller ej. För att världen helt enkelt inte hade något behov av personer som honom i den värld som uppstod efter 1945: de förpassades från världens centrum till dess skräphög, vare sig de var goda eller onda. En nobel, men likafullt förlorad generation.Barbarossahttp://www.blogger.com/profile/03988558142781961774noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6426710278178940632.post-9615038568745085592010-10-09T18:18:00.002+02:002010-10-09T18:20:01.826+02:00Har vi inte alla misstänkt det här?Det verkar som om jag inte har så mycket att skriva just för tillfället. Andra saker tar helt enkelt tiden i anspråk. Och inget jag skulle kunna skriva skulle ändå vara hälften så bra som det <a href="http://www.theonion.com/articles/historians-admit-to-inventing-ancient-greeks,18209/">här</a>.Barbarossahttp://www.blogger.com/profile/03988558142781961774noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6426710278178940632.post-14720468906370622922010-09-28T22:19:00.001+02:002010-09-28T22:22:14.304+02:00Olika historierEn av de böcker jag läste i somras var den tyske prästen och franciskanermunke<a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Gereon_Goldmann">n Gereon Goldmanns</a> självbiograf<span style="font-style:italic;">i Tödliche Schatten-tröstendes Licht</span>, till svenska översatt under titeln<span style="font-style:italic;"> Genom dödsskuggans dal</span>. Jag blev nyfiken på boken eftersom den handlade om en uttalat kristen tysk soldats upplevelser under andra världskriget. Vilka funderingar kunde en sådan person ha om kriget?<br /><br />Boken var nu inte riktigt vad jag väntade mig. Goldmanns självbiografi handlar inte alls om andra världskriget, I alla fall inte på så sätt att han diskuterar kriget i sig, dess rätt och fel och så vidare. Nej, boken handlar i stället om Goldmanns väg till prästämbetet och om hur Gud hjälpte honom i hans värv. Kriget är stundtals något som närmast liksom sker i bakgrunden. Goldmann berättar helt enkelt inte alls den historia jag tänkte mig att läsa. <div><br />Och plötsligt slår det mig att jag känner igen det här mönstret från nära håll - från de antika historiker jag jobbat med rätt mycket, minst sagt, under en hel del år. Inte heller de berättar de historier jag förväntar mig, eller vill i alla fall, att de ska berätta. Jag förväntar mig att de antika historikerna ska redogöra för och förklara de komplexa historiska skeenden vi ser i antikens historia så här i efterhand; de gör de inte alltid. Och vi blir lika frustrerade varje gång. Men på samma sätt som kriget bara är en bakgrund i Gereon Goldmanns historia - en bakgrund han kanske förväntade sig att läsaren kände till eller åtminstone kunde läsa om på annat håll - är skeendena bara kulisser för de historier de antika historikerna berättar, historier som väldigt ofta handlar om <i>personer</i> och <i>personligheter</i>, snarare än (försök till objektiva förklaringar av) händelser. </div><div><br />Gereon Goldmann redogör för många diskussioner med nazister om kristendomen och den nationalsocialistiska ideologin, diskussioner som Goldmann alltid verkar vinna. I de här diskussionerna levererar Goldmann påfallande ofta långa och oerhört välformulerande repliker. En något skeptisk läsare kan här nog tvivla på att Goldmann verkligen sa sådär; talen verkar ganska tillrättalagda i efterhand. Tanken är antagligen att de ska återge <i>kontentan</i> av vad Goldmann faktiskt sa i de olika diskussionerna. Och här, mer än i något annat avseende, är Goldmann kollega till Tacitus och Suetonius - också de antika historikerna har ju en förmåga att lägga mer eller mindre högstämda tal i historiska personers munnar lite i tid och otid. Det är även hos dem mycket tveksamt om de här talen verkligen är historiska; men det var inte poängen med dem. Det handlade även för dem om att återskapa historiens <i>essens</i>, snarare än dess skeende. </div><div><br />En udda bok som gav helt överraskande perspektiv, alltså. Det är bra att läsa.</div>Barbarossahttp://www.blogger.com/profile/03988558142781961774noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6426710278178940632.post-91511380002407103642010-09-25T17:59:00.001+02:002010-09-25T18:01:28.994+02:00The Beautiful SouthDe gjorde en del av den bästa blue eyed-soul som någonsin spelats in. Kombinerade med några av de fränaste texter som skrivits. Och står för veckans <a href="http://www.youtube.com/watch?v=4oet0yfqvEg">soundtrack</a>.Barbarossahttp://www.blogger.com/profile/03988558142781961774noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6426710278178940632.post-34278401954182497352010-09-22T17:34:00.003+02:002010-09-22T18:35:53.840+02:00The truth is out thereIgår såg vi på pilotavsnittet till Arkiv X - jag har inte följt Mulder och Scullys öden och äventyr sedan jag minns inte när (antagligen typ när serien ursprungligen sändes) och jag kan inte säga att jag någonsin följde den regelbundet. Det ska sägas att de serier jag lyckats följa är ganska lätt räknade. I alla fall, vad gäller Arkiv X och pilotavsnittet så har jag inte sett det överhuvudtaget förr. Så det blev ett ganska märkligt återseende.<br /><br /><div>Den första tanken är att mycket, så här drygt 15 år senare (!!), inte är sådär vansinnigt imponerande. David Duchovny och Gillian Anderson är, i alla fall här, ännu inga större skådisar. Dialogen är stundtals rent tafflig (Mulder: de här ungdomarna måste ha blivit bortrövade av utomjordisar!! Scully: Mulder, det är omöjligt!). Men även motivvalet har fått en viss patina under den tid som förflutit sedan början av 90-talet. Det här med människor som rövas bort av rymdskepp och myndigheter som hemlighåller information har helt enkelt inte riktigt samma sprängkraft längre (men så är ju tematiken från det årtionde då den amerikanske presidentens värsta problem åtminstone stundtals tycks ha handlat om vad han gjorde och inte borde ha gjort med sina praktikanter). Sedan dess har världen fått mer allvarliga saker att tänka på.</div><div><br />Men framför allt känns det här med hemlighållandet, som var ett så centralt tema i serien, på ett förunderligt sätt som en relik från historien. Om Mulder och Scully hade varit verksamma idag hade de bara laddat upp de bilder de tar på olika saker myndigheterna vill hemlighålla till internet via sina mobiltelefoner. Och den cigarettrökande mannen och hans kolleger hade antagligen låtit dem hållas, väl medvetna om att internet är så överlastat med information av alla möjliga slag att webben är det säkraste stället man kan låta saker försvinna på. Det har onekligen hänt en del. </div>Barbarossahttp://www.blogger.com/profile/03988558142781961774noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6426710278178940632.post-37915322472696669872010-09-11T08:52:00.003+02:002010-09-11T08:59:03.127+02:00Idag...fyller Arvo Pärt 75 år. Visst är det väl trevligt med det där Polar Music Prize, men innan Pärt får det tycker jag att de inte riktigt sköter sitt jobb på ett vettigt sett. Om ni vill bekanta er närmare med jubilaren, som SvD sympatiskt nog uppmärksammar, kan ni läsa det <a href="http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/musiken-ar-evig-som-livet_5298761.svd">här</a>. Eller lyssna på det <a href="http://www.youtube.com/watch?v=wDKBjT6w4Cg">här</a>.Barbarossahttp://www.blogger.com/profile/03988558142781961774noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6426710278178940632.post-32477602122592133802010-07-30T11:37:00.002+02:002010-07-30T11:38:49.144+02:00PausmusikP.S. Men innan ni surfar vidare så kan ni ju lyssna på det <a href="http://www.youtube.com/watch?v=CBdbOLUKgIQ">här</a>. D.S.Barbarossahttp://www.blogger.com/profile/03988558142781961774noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6426710278178940632.post-88998721876070215892010-07-30T11:31:00.003+02:002010-07-30T11:36:02.273+02:00En annan historiaJag har tappat räkningen på hur många gånger jag gått förbi <a href="http://en.arapacis.it/">Ara pacis-museet</a> under de här tio månaderna under vilka jag befunnit mig i Rom. Varje gång tänker jag på hur märkligt det är att processionsrelieferna nästan syns bäst utifrån och att det är lite konstigt att alla de viktiga personerna finns avbildade på ena sidan. <div><br />Här kan det vara på sin plats med en utvikning. När Augustus hade återställt ordningen i riket (med synnerligen krigiska medel, något han själv inte direkt hymlade med) invigde han ett altare helgat åt freden, Pax, det så kallade <i>ara pacis</i>. Det bestod av ett altare och ett slags inhägnad runt sagda altare. Det är egentligen den senare som är intressant (altaret i sig är inte bevarat, bortsett från några fragment). För på långsidorna av denna inhägnad kan man se reliefer som föreställer processioner. I dessa deltar diverse stadstjänare, präster och andra. Och åtminstone den ena av dessa reliefer är nu rätt berömd. Detta eftersom man där tydligt kan känna igen flera av de personer som blivit bemärkta i historieböckerna, som Augustus, hans gemål Livia, hans allt-i-allo Agrippa med flera. Myriader av forskare har gjort tappra försök att identifiera de övriga figurerna i processionen som Augustus diverse släktingar och vänner. Men nu är det alltså så konstigt så att alla de historiskt intressanta figurerna - eller rättare sagt, de figurer historikerna tycker är intressanta - verkar finnas på ena sidan. Varför gjorde skulptörerna så, kan man fråga sig. Var altaret placerat så att andra sidan var skymd, kanske?</div><div><br />Jag tror för min del att det är vår iakttagelse, eller våra historieböcker, det är fel på. Om romarna nu formgav det här altaret som de gjorde hade de nog skäl till det. Det må kanske ha varit så att figurerna som avbildas på den “andra” reliefen inte var lika viktiga som Augustus & co; i så fall ville altarets konstruktör i alla fall få dem att verka lika viktiga. Monumentet berättar en annan historia än den vi kan läsa i våra böcker, om vi är beredda att närma oss marmorn utan en massa förutfattade meningar. Utan att försöka tolka den utifrån vad vi redan “vet”.</div><div><br />Det finns alltid en annan historia där ute. Jag får väl försöka jaga vidare efter den på hemmaplan. För nu är Romäventyret över för den här gången: i kväll tar jag planet hem. Arrivederci Roma, och tack för den här gången - vi ses nog igen.<br /><br />Och detta innebär också att stationen kan komma att vara obemannad en vecka eller två. Vi ses!</div>Barbarossahttp://www.blogger.com/profile/03988558142781961774noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-6426710278178940632.post-77435368372629629042010-07-29T11:42:00.004+02:002010-07-29T11:50:50.876+02:00Från en osynlig stad (10)Om man följer Via Giolitti några kvarter mot Terministationen och sedan viker av åt vänster kommer man snart till den rätt ödsliga Piazza Vittorio Emanuele II. I norra ändan ligger de rätt så dystra resterna av en monumental fontän som bör ha försetts med vatten av någon av de här akvedukterna som kom in i stan via Porta maggiore. Fontänen antas ha byggts av Alexander Severus, den siste av de severiska kejsarna, han som fick makten efter kusinen Heliogabalus dystra hädanfärd. Det slogs nämligen ett mynt år 226 som man tror föreställer den här fontänen, och man tänker sig då att det slogs för att fira öppnandet av fontänen. Nu är det – som så ofta är fallet – bara en trist tegelklump kvar eftersom allt av värde sedan länge plundrats. Man får tänka sig att fontänen varit klädd med marmor och skulpturer. Vattnet kom via akvedukten bakifrån och delas sedan upp i olika kanaler; fontänen stod precis där två vägar, Via Labicana och Via Praenestina, delade på sig.<br /><br />Under medeltiden kallades ruinen för Marius trofeer, efter två skulpturer som föreställer trofeer. En trofé är ett slags schematiserad bild av krigsbyten som är ganska vanlig i romersk konst. Det rörde sig om erövrade vapen och sådant som monterades på en träram och sedan bars i de kejserliga triumftågen. Marius var en romersk militär och politiker under senrepubliken som gjorde en märklig karriär - om honom berättas lite samma historier som om Gustav Vasa – men troféerna har inget med honom att göra; de är i stället från tidig kejsartid. Fontänen studerades i alla fall ingående av bland andra Pirro Ligorio och kom att bli en inspirationskälla till de stora fontänerna i senrenässansens och barockens Rom.<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiaQpfRwX_wN5lEhtNMpwwolIfuqUOzmUNNkqH2T1iGRnhMvxRSGqACSr_3RSVu3JYpypKTHJdkNfu76W0o2JervQofbC09j76lEZsB3QjcDAuaTub7ISGF4J91aqSpgjjeRh9X2XWBrgo/s1600/Alex+Severus.jpg"><img style="cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiaQpfRwX_wN5lEhtNMpwwolIfuqUOzmUNNkqH2T1iGRnhMvxRSGqACSr_3RSVu3JYpypKTHJdkNfu76W0o2JervQofbC09j76lEZsB3QjcDAuaTub7ISGF4J91aqSpgjjeRh9X2XWBrgo/s320/Alex+Severus.jpg" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5499261667860907906" /></a><br /><br /><span style="font-style:italic;">Alexander Severus-fontänen.</span><br /><br />Inte långt från piazzan, på sidogatan Via San Vito, finns en gammal stadsport; den här är ursprungligen en port från augusteisk tid i den gamla stadsmuren, den så kallade Serviusmuren, som ursprungligen bör ha uppförts i början av 300-talet f. Kr. , eller ännu tidigare. Porten försågs i mitten av 200-talet med en dedikationsinskrift till kejsar Gallienus av en viss Aurelius Victor, antagligen en tjänsteman i den kejserliga administrationen. Det är något konstigt med inskriften: det ser ut som om det saknas något ovanför den. Kanske har övre delen av en längre inskrift försvunnit. Det har föreslagits att en sådan övre del omnämnde Gallienus far, kejsar Valerianus. Denne drog nämligen runt 260 ut i fält mot Roms ärkefiende Sassaniderna; inskriften kanske omnämnde Valerianus (förväntade) segerrika hemkomst efter fälttåg mot partherna 260.<br /><br />Det kan ha funnits skäl att ta ned den delen av inskriften. För det var nu inte så det blev. Valerianus besegrades i stället av den sassanidiske kungen Shapur och togs tillfånga. Den romerske ex-kejsaren hölls sedan i förödmjukande fångenskap som den sassanidiske kungens personlige slav. Allt detta skedde medan Gallienus, om man får tro hävderna, levde ett liv i sus och dus i Rom och mest intresserade sig för vad det skulle bli till middag och huruvida det skulle bli någon underhållning. En senare anekdot låter till och med antyda att Valerianus efter sin död flåddes och att skinnet rödfärgades och ställdes ut i ett sassanidiskt tempel som en segertrofé.<br /><br />Så kan det gå.<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgIn6vogCTrZ3RxW_kpyxTKXWTeOfnUD5FtkCmFWZK2UR-f0mgMRde6kRb8HnS4Or4XjiegZ0hyeC6SWKMeHUzVqli-dq2boHDTKlW3-irhLo7zGTJ31X3zXrtLItVfed9sH8s5f4ZdpiA/s1600/Arco+di+Gallieno.jpg"><img style="cursor:pointer; cursor:hand;width: 240px; height: 320px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgIn6vogCTrZ3RxW_kpyxTKXWTeOfnUD5FtkCmFWZK2UR-f0mgMRde6kRb8HnS4Or4XjiegZ0hyeC6SWKMeHUzVqli-dq2boHDTKlW3-irhLo7zGTJ31X3zXrtLItVfed9sH8s5f4ZdpiA/s320/Arco+di+Gallieno.jpg" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5499261989016293698" /></a><br /><br /><span style="font-style:italic;">Gallienusporten.</span>Barbarossahttp://www.blogger.com/profile/03988558142781961774noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6426710278178940632.post-87857712502388846372010-07-27T13:54:00.001+02:002010-07-27T13:56:04.500+02:00Det är så viktigt att få bekräftelseUnder förmiddagens promenad går jag bland annat in på Museet i Trajanus marknader. Damen bakom disken blänger ovanligt misstänksamt på det kort som jag räcker fram. Tittar på det: vad f-n är det där, kan jag nästan höra hur hon tänker.<div><br />Här kan det nu behövas en lite förklaring: vi som arbetar eller går en kurs på Svenska institutet i Rom får ett kort, utfärdat av något statligt ministerium, som ska ge oss fritt inträde på diverse museer. Eller i alla fall museer som är ägnade åt konst eller arkeologi. I teorin. I praktiken kan man mötas av alla möjliga olika scenarion: ibland är det inga problem alls att komma in gratis, även på museer som inte alls handlar om konst eller arkeologi (det är med andra ord alltid idé att visa fram kortet). Ibland påpekas det att det museum man just försöker snylta in sig på inte handlar om konst eller arkeologi, utan om något annat. Ibland får man veta att museet inte är statligt utan kommunalt (fast på vissa kommunala museer kommer man in med kortet). Någon gång kommer man inte in gratis, men får rabatt. Någon gång så blänger de kyligt på en, brister ut i en längre utläggning och ger en sedan en fribiljett, liksom för att pränta in i en att man minsann ska vara oerhört tacksam för att man fick den där biljetten. Och så vidare. </div><div><br />Missförstå mig nu inte: jag ÄR tacksam över att ha det där kortet, oerhört tacksam. Det är mycket generöst av italienska staten att låta oss gå in gratis på landets museer, som otvivelaktigt behöver de inkomster inträdena genererar. Och jag vill framhålla att jag de gånger jag inte kommer in gratis med kortet utan att knota betalar mina inträdesavgifter. Det är bara de där oerhört skiftande reaktioner som det där kortet genererar jag tycker är något lustiga.</div><div><br />Och den här damen blänger som sagt mycket misstänksamt på mig. Frågar om jag är lärare. “Si”. “Lärare i…?” säger hon, mycket prövande. “Archeologia classica”, svarar jag.<br /><br /></div><div>Jag får lov att erkänna att det kändes ganska coolt att säga de orden. Fortfarande rätt surmulet räcker damen över en biljett.</div>Barbarossahttp://www.blogger.com/profile/03988558142781961774noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6426710278178940632.post-23671946569349792262010-07-25T15:54:00.002+02:002010-07-25T16:10:58.305+02:00Från en osynlig stad (9)Om man trotsar trafiken vid Porta maggiore och följer Via Giolitti mot Terministationen kommer man snart till en märkvärdig ruin efter en stor, rund och kupolförsedd tegelbyggnad. Den står inklämd, liksom lite förläget, mellan den hårt trafikerade gatan och järnvägsspåren. Den kallas allmänt Tempio di Minerva medica, efter ett missförstånd som ska ha uppstått någon gång under 1500-talet; i själva verket rör det sig inte om ett tempel. I vilket fall har bygget daterats till åren runt år 300. Såna här runda kupolbyggnader var vanliga vid den tiden: två andra exempel är det mausoleum som kallas Tor de’ Schiavi<i>,</i> som ligger utefter Via Prenestina och det mausoleum som uppfördes över kejsar Konstantins mor Helena (hon igen!) vid Via Labicana. <div><br /></div><div>Tempio di Minerva medicas kupol är faktiskt den nästa största antika antika kupolen i Rom, det är bara Pantheons som är större. Men den här var en nyskapelse: den skiljer sig från Pantheons i och med att den inte har ett hål i mitten. I stället har man bygg en lätt struktur kring ett slags ”kryssvalv” av tegel, en ny byggnadstyp som pekar framåt mot senantiken, till exempel mot Haghia Sophia i Konstantinopel. Mycket mer av kupolen var faktiskt kvar ända till 1828 då den rasade. Tydligen var den här ”lättviktskupolen” i alla fall lite för djärvt uttänkt, eftersom man byggt stödmurar, ca 20 år efter att den första byggnaden uppförs. Det fanns golvvärme i hallen och kupolen täcktes av en mosaik som successivt ersattes av puts. I nischerna fanns det statyer och rester av flera sådana hittades i medeltida stödmurar, där fragment av statyer hade använts som byggnadsmaterial.<br /><br />Så vad är detta då för byggnad, om inte ett tempel? Längre norrut, vid kyrkan Santa Bibiana, har man hittat en stor golvmosaik som föreställer en jaktscen: den påminner mycket om liknande mosaiker som man hittat i ett enormt senantikt villakomplex i Piazza Armerina på Sicilien och i det stora kejsarpalatset i Konstantinopel. Två av de statyer som kunde plockas samman från Tempio di Minerva medica föreställer två konsuler från runt 400. Sådana statyer är typiska för det senantika Rom. Detta var ju under en tid då staden inte längre var huvudstad, i alla fall i den bemärkelsen att kejsaren vid det laget satt i Konstantinopel. Men det innebar också att senaten på nytt fick en maktställning i kejsarens frånvaro. </div><div><br /></div><div>Så det verkar som om det fanns ett luxuöst residens, kanske byggt åt någon konsul, i det här området. Kanske var den här byggnaden en bankettsal i detta residens. Sessorianumområdet ligger inte så långt bort. Kanske denna byggnad hörde dit? Skulpturerna och jaktmosaiken finns i alla fall utställda i det eminenta muse<i>et </i>Centrale Montemartini. Ni som befinner er i närheten av Medelhavsmuseet i Stockholm kan också bege er dit för att beskåda en av de korkmodeller som Gustav III fick med sig från Rom och som visar hur “templet” såg ut innan det rasade.</div><div><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhW23SwgIpmGpTPplHTq5Wx5xeGw7SHLDFKPACNMpjwIDsZXAOsiizsiGSWkO8vzvqbF0ElutzrlN9EdvUbRCaWnaF-y8PgYdpLah1v_jsb1AxcBlr7xHXZCgTmpCmm56tN4n1t_dTq_O0/s1600/Tempio+di+MM.jpg"><img style="cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhW23SwgIpmGpTPplHTq5Wx5xeGw7SHLDFKPACNMpjwIDsZXAOsiizsiGSWkO8vzvqbF0ElutzrlN9EdvUbRCaWnaF-y8PgYdpLah1v_jsb1AxcBlr7xHXZCgTmpCmm56tN4n1t_dTq_O0/s320/Tempio+di+MM.jpg" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5497842431946208082" /></a><br /><br /><i>Tempio di Minerva medica.</i><br /></div>Barbarossahttp://www.blogger.com/profile/03988558142781961774noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6426710278178940632.post-51751114740059200442010-07-23T18:45:00.006+02:002010-07-23T19:01:32.419+02:00Från en osynlig stad (8)På 270-talet byggdes <a href="http://stationbarbarossa.blogspot.com/2010/03/fran-en-osynlig-stad-2.html">Aurelianusmurarna</a> rakt över Sessorianumområdet. Murens sträckning är här ganska intressant: å ena sidan gör muren en krök runt palatset, vilket väl indikerar att palatset fortfarande användes. Å andra sidan skär muren tvärs över kapplöpningsbanan, vilket nog antyder att den, tja, inte användes längre. Om man nu följer murarna lite norrut från palatsområdet (gå ut från Santa Croce och följ biltrafiken åt höger) kommer man till en karakteristisk romersk trafikknut: bilar, bussar och spårvagnar kör om varandra och dödsföraktande fotgängare försöker korsa gatorna där det verkar minst farligt. Och mitt i alltihop står förstås en antik ruin, vanligen kallad <i>Porta maggiore</i>.<br /><br />Den här platsen var nu antagligen ganska kaotisk även under antiken. Här här möts nämligen två vägar, Via Labicana och Via Prenestina. Inte mindre än sex akvedukter går också in till staden här. De valv som stöder de två sista som byggdes här, <i>aqua Claudia</i> och <i>Anio Novus</i> (båda påbörjade under Caligulas regering, år 38, och avslutade av kejsar Claudius år 52), där de – staplade på varandra – korsade de två vägarna utgör <i>Porta maggiore</i>. Det blev dock ingen stadsport innan Aurelianusmuren började byggas.<br /><br />Claudius är en kejsare med ganska komplicerat eftermäle. Å ena sidan beskrivs han som en löjlig gammal gubbe av vissa antika historiker (som vi visserligen vet tillhörde senatsaristokratin och alltså tillhörde kejsarnas fiender, men det är märkligt vad lätt vi glömmer bort det). Å andra sidan kan man inte komma ifrån att mycket nyttigt uträttades under hans regering. Det anlades en hamn i Ostia och två av Roms största akvedukter - de två vi ser här - byggdes alltså också. En annan akvedukt, <i><a href="http://stationbarbarossa.blogspot.com/2010/04/fran-en-osynlig-stad-4.html">aqua virgo</a></i>, restaurerades också. Och precis som där finns här en inskrift som säger att ”Tiberius Claudius kejsare etc., med egna medel bekostat konstruktionen av <i>aqua Claudia</i> från de källor som kallas Caeruleus och Curtius och även <i>Anio Novus</i>”.<br /><br />De två nedre inskrifterna visar också på detta. Den första låter omtala kejsar Vespasianus. Han blev kejsare efter diverse om och men efter att Claudius efterträdare, den illa beryktade Nero, begått självmord. Vespasianus ska ju ha varit en ganska hård och gnidig gubbe om man får tro hävderna (han är väl mest berömd för att ha lagt skatt på den urin som valkare samlade in med motiveringen att ”pengar luktar inte”). Men även han lät restaurera de här akvedukterna. Likaså gjorde hans son Titus, som efterträdde Vespasianus som kejsare men bara hann regera i två år. Inskrifterna gör gällande att båda dessa reparerade akvedukterna – återigen för egna medel. Man kan förstås fråga sig vad som var skillnaden mellan offentliga medel och kejsarens egna medel. Men det är ändå rätt intressant att det sågs som viktigt att framhäva att det rörde sig om kejsarens egna slantar.<br /><br />Båda akvedukterna blev drygt tvåhundra år senare inbyggda i Aurelianusmurarna. Dessa restaurerades sedan ett flertal gånger, först i början på 300-talet. På den här platsen kan man se spår efter en andra restauration som genomfördes under kejsar Honorius i början av 400-talet. Då befann sig Rom sedan ett antal årtionden i ett helt annat läge. Staden var inte längre huvudstad i riket och barbarer härjade kors och tvärs i riket. Honorius har också brukat räknas som en av Roms allra svagaste kejsare. Under förstärkningarna 401-403 byggdes halvcirkelformade torn runt porten. Under 1800-talets första årtionden togs de bort så att originalporten från Claudius regering blev synlig igen. Till vänster om <i>Porta maggiore</i> har man rekonstruerat en liten bit av ett av Honorius torn med en inskrift. Förstärkningarna var i vilket fall inte till någon - år 407 plundrades Rom av västgoterna. Detta var första gången på i runda slängar 700 år som Rom hade plundrats av barbarer och det verkar ha gjort ett enormt intryck på samtiden. Staden reste sig aldrig efter detta.<br /><br />Här har vi också bagaren Eurysaces grav. Den uppfördes ursprungligen ca 30 f. Kr och har en underlig, närmast trapetsliknande form, antagligen för att passa på en ledig plätt mellan vägarna. Inskriften meddelar att detta är Marcus Vergilius Eurysaces grav. Eurysaces var antagligen frigiven slav. De reliefer graven är försedd med visar att Eurysaces var bagare – bland annat kan man här se vad som i alla fall ser ut som en pizzaugn. Världens första?<br /><div><br /></div><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhuZb3xMi1m5RCtPrh5LIA-mhd_SPjOQu8Wobox_km_JJh1PqrgI2GbjiG8mHcGGRUhhR5AvhexcbJcmv1e0QrTVJb0GfEByyx90-l7GyJMIgGC8tqNWvQwQdrCKB81e2h40Uz_DwwZPqc/s1600/Porta+Maggiore.jpg"><img style="cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhuZb3xMi1m5RCtPrh5LIA-mhd_SPjOQu8Wobox_km_JJh1PqrgI2GbjiG8mHcGGRUhhR5AvhexcbJcmv1e0QrTVJb0GfEByyx90-l7GyJMIgGC8tqNWvQwQdrCKB81e2h40Uz_DwwZPqc/s320/Porta+Maggiore.jpg" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5497143934171490258" /></a><br /><div><br /></div><div><i>Porta maggiore, med Eurysaces grav framför.</i></div>Barbarossahttp://www.blogger.com/profile/03988558142781961774noreply@blogger.com0