Jag ska bara skriva det här inlägget först...

Ni vet hur det är. Ni börjar arbetsdagen med att kolla e-post. Det har kommit några meddelanden som man måste besvara. Lika bra att göra det direkt, så är det ur världen. Och visst ja, det var ju några saker som kom sent dagen innan som man också borde besvara. Lika bra att göra det också, sen kan man börja jobba på riktigt. Ostört, koncentrerat. Men medan ni skriver de där senare svaren hinner ni få svar på några av de där meddelandena ni skrev först...och så kan ytterligare en halv, eller en hel arbetsdag gå ifrån er.

Å ena sidan är det lätt att känna att det finns ett systemfel någonstans i detta: vi spenderar en allt större del av vår tid med att besvara meddelanden, allt mindre tid med att göra "det där vi egentligen ska". Men åtminstone för min egen del vet jag att jag, som nydisputerad akademiker, förutsätts "nätverka" och underhålla ett mer eller mindre imponerande kontaktnät. Så kanske är det i själva verket detta e-postande som ÄR jobbet?

Och ofta nog är korresponderandet dessutom mindre ansträngande än Det Där Riktiga Forskandet. Så hmm, har jag inte något till meddelande att besvara så jag kan skjuta upp forskningen tio minuter till?