onsdag 16 december 2009

Fjärilseffekter i vardagen

Häromkvällen tittade vi på The Butterfly Effect, en film som - för er som inte sett den - som titeln antyder handlar om hur synbarligen små händelser kan få avgörande betydelse för mycket större skeenden. Till denna filmkväll lades nu under förmiddagen en liten fotnot.

Jag skulle hem från flygplatsen Ciampino och hade beslutat mig för att ta den lokalbuss som går till slutstationen för tunnelbanelinje A vid Anagnina. Detta är inte bara väldigt billigt utan också mycket praktiskt, eftersom jag då kan resa vidare med tunnelbanan ända till stationen Flaminio, ca 10 minuter från där jag bor.

På bussen försjönk jag i tankar från vilka jag väcktes av att busschauffören uppfordrande sa "Ciampino stazione". Stationen? Jaha, redan? Ja, då går jag väl av då. Nej vänta, det var ju inte till järnvägsstationen i Ciampino jag skulle utan till tunnelbanestationen! Men när jag tänkte detta hade bussen redan åkt vidare. Efter att ha förbannat min tankspriddhet tog jag nästa tåg, som jag bara behövde vänta i ungefär tio minuter på, in till Roms centralstation.

När jag väl hade kommit till centralstationen tänkte jag att jag ju kunde passa på att titta in i en viss affär som låg i krokarna, när jag nu ändå var där. Och när jag hade gjort det kunde jag ju också ta en sväng bland de arkeologiska samlingarna i Palazzo Massimo, för att se vad som hänt sedan jag senast var där. Sedan kunde det väl vara dags att ta den där tunnelbanan hem. Men när jag styrde stegen mot närmaste tunnelbanestation vid Piazza Repubblica var alla grindar till nedgångarna stängda. Det stod något på skyltarna ovanför om att linje A, av för mig outgrundlig anledning, var stängd. Jaha, då kunde jag väl lika bra ta mig hem till fots. Och om jag nu gjorde det kunde jag också, när jag ändå tog den vägen, gå förbi snabbköpet.

Sålunda kom jag hem mycket senare än jag tänkt mig, efter ett oplanerat museibesök och med två matkassar fyllda av grönsaker. Allt på grund av ett ögonblicks tankspriddhet (jag lovar, det var kort!). Och tänk om linje A var stängd redan på förmiddagen? Då kanske jag, om jag hade suttit kvar på bussen, hade åkt till Anagnina bara för att upptäcka att jag var fast där. Det ligger kanske något i den där kaosteorin ändå.

2 kommentarer:

AndreasDavour sa...

Jag har varit tankspridd några gånger i liknande sammanhang och jag hamnar alltid på den där stängda stationen och en 45 minuters promenad hem i snöstorm.

Barbarossa sa...

Ja, snöstormar är gudskelov mer ovanliga här...