onsdag 16 november 2011

ICAs Buffé och kampen om tiden

Det var ett tag sedan sist. Jag är övertygad om att ni trott att det inte skulle bli något mer här. Stundtals har jag själv varit övertygad om detta. Om någon (mot förmodan) tålmodigt hängt kvar här i väntan på nya texter: tack för att ni väntade - jag är djupt rörd. Det kommer mer, jag lovar. Till er som är nya här: välkomna. Det blir fler texter - kolla gärna bland de gamla för att få en idé om vad den här bloggen brukar handla om.

Skälet till den långa tystnaden? Tja, det vanliga - tiden. Eller snarare bristen därpå. Ironiskt nog är det också en fundering om just bristen på tid som får mig att nu börja igen.

Som många av er, antar jag, får jag med jämna mellanrum ICAs tidning Buffé i brevlådan. Länge brukade jag stapla dem på hög i en ambition att någon dag faktiskt läsa dem. Varvid jag sedan vid något tillfälle, typ framemot mellandagarna eller sommarsemestern, gick igenom dem, klippte ut recept som verkade trevliga och sedan slängde resten. Men vid något tillfälle i våras började jag i stället slänga tidningarna olästa. Det var något med dem jag hela tiden hade stört mig på. Och grejen var att jag vid det där tillfället insåg varför. Det slog mig nämligen att jag trodde mig förstå vilken agenda ICA har med Buffé (och om ni nu tänker: ehhhhh…rright, så klandrar jag er inte. Men läs vidare - det kommer någon slags poäng, jag lovar). Jag misstänker nämligen att ICA tror sig ha hittat det enda vi konsumtionsdästa medelklassare verkligen vill ha, just eftersom det är det enda vi inte kan få, nämligen just tid. Tid att hoppa av livspusslet, tid för oss själva. Tid för varandra. Och vad är väl bättre att ägna denna tid åt än en liten spontan middagsbjudning?

Buffés nummer följer en rätt tydlig mall: på omslaget är det nån hel- eller halvkändis som ”bjuder in till spontan fest i sitt mysiga kök”, eller nåt. Naturligtvis brukar ”alla polarna komma förbi”. Naturligtvis ”hjälper barnen gärna till”. Och någonstans här hänger jag inte med längre. Att barnen hjälper till? Tja, visst. Det kan hända. Men att ”polarna kommer förbi” sådär jättespontant? Kom igen. Jag menar, som om det skulle hända. Som om det NÅGONSIN skulle hända, när allt som måste göras måste tryckas in i kalendern/filofaxen/smartphonen ett halvår i förväg.

Det är möjligt att jag låter väldigt bitter nu. Det är inte tanken. Men nu är det en gång så att den där Tiden är något vi helt enkelt inte har så mycket av. Därför appellerar Buffé till vår längtan efter den. För att få oss att konsumera exklusiv olivolja, ostar, brödpinnar och jag vet inte allt. Det är väl egentligen inget fel i denna appell. Problemet är att jag inte tycker att Buffé gör det vidare bra. Jag menar, har ni någonsin tittat på de där bilderna av kändisarna som bjuder in till fest i det mysiga köket/den mysiga trädgården/grillhörnan/etc, de hjälpsamma barnen eller de spontana polarna? De är allt förutom just spontana. Man kan verkligen se hur en fotograf stått där och sagt: se mysiga/hjälpsamma/spontana ut! Och det blir ohjälpligt och obönhörligt taffligt.

Jag skulle önska att Buffé hade lite fler recept av typen ”så spiffar du till din mikrorätt (en för 30:-, två för 55:-) snabbt och enkelt” eller ”fem grejer du kan lägga på en smörgås på två minuer”. Det skulle jag ha användning för. Det skulle, just det, spara tid.

Och därmed har jag inte tid att skriva mer för idag. Vi kan väl höras, nån gång när vi har en lucka i kalendern.

4 kommentarer:

Krajks sa...

Fem saker du kan lägga på din macka på 5 sekunder:

- Ost
- Skinka
- Leverpastej
- Korv
- En vante

AndreasDavour sa...

Vi är alltid här, vi kommer förbi - helt spontant - på en macka och en blogpost.

Naturligtvis.

För övrigt har vi en underbar bok som heter just "Kom in på öl och en smörgås". Lysande sak.

Vi sitter ibland och går igenom sådana där mattidningar och river ur recept. Det har t.o.m. hänt att jag lagat nåt sånt!

Barbarossa sa...

Käre Ante - ni har alltid utgjort ett välgörande undantag från regeln i detta fall. Tack!

Minerva sa...

Tack för en trevlig krönika!