Det här är en kärleksförklaring. Vi har alla en favoritbar, om inte på riktigt så i tanken - en plats som är vår egen, som är speciell. Som ingen annan känner till. En bar som är så där som vi alltid velat att en bar ska vara. Och jag har min.
Den ligger här i Rom, på en gata bortom turiststråken, men så pass nära dem att man har känslan av att bara ha smitit undan jäktet en stund. Hur du tar dig dit? Gå till ett av de mest turistbelamrade torgen och ta av på en av de gator där det är som flest turister. Men gå lite längre än du brukar: ta sedan av på en sidogata, sen en till. Och en till. Då är du där. Fast du måste gå dit med någon som känner till stället, annars hittar du inte. Platsen du söker är dessutom så liten och diskret att du skulle kunna gå förbi utan att se det även om du har adressen och är på rätt gata.
Baren tycks höra samman med en äldre herre som åtminstone enligt myten har varit skådespelare eller åtminstone ska ha varit med i en Fellinifilm någon gång. Är han ställets ägare? Det är oklart. De här besökarna, är de hans gamla skådespelarvänner? Det är också oklart. Kanske sitter de här gamla filmaffischerna på väggarna bara där för att vi ska tro på detta, kanske spelas de smått ödsliga låtarna från diverse musikaler på stereon av samma skäl. Och tydligen så uppträder han ibland med Edith Piaf-sånger. Jag måste försöka se det någon gång.
Kanske är karusellhästen som hänger ovanför disken det enda som är verkligt här. Det gör i så fall inget.
4 kommentarer:
men det förklarar inte varför du bytt teckensnitt från helvetica till georgia.
Not my doing! Jag skrev utkastet i Scrivener och klistrade in det på Bloggen och av någon anledning gjorde det att det blev ett helsicke att få texten att se ut som i de andra inläggen. Jobbar på det.
Gå in Scriveners preferences och fixa till det där under Text Editing. jag mailar över ett skärmkort.
Annars finns det en grym bar på Via dei Pettinari. Samma känsla - dock utan karusellhäst.
Skicka en kommentar