Apropå Italien, tycker inte ni också att den där karln som gör TV-programmet Solens Mat har ungefär världens bästa jobb? Han åker runt i pittoreska italienska byar, pratar lite småfinurligt med olika småfinurliga locals och äter god mat - det vill säga ungefär det som väl de flesta andra skulle betala dyra semesterpengar för.
Maten är nu en av de där sakerna som verkar ligga till grund för den italienska kulturen - och är därmed säkerligen ett av skälen om många italienare nu vill "bevara Italien italienskt." För varför skulle de ge upp den italienska maten när hela världen verkar älska den - det måste ju betyda att den italienska maten är bäst i världen, inte sant?
Den här italienska förkärleken för det inhemska köket kan för övrigt ha ganska oväntade effekter för den besökare som vistas någon längre tid i landet. Till en början är det naturligtvis ganska underbart att vältra sig i all italiensk mat - tills man, efter några veckor känner att man kanske skulle vara sugen på, tja, kanske sushi. Eller nåt annat. Varvid man upptäcker att sådant är långt svårare att få tag på. En stad som Uppsala har ett fantastiskt utbud av olika matkulturer i jämförelse med Rom.
Sen är det också en annan sak att den mat som förekommer i program som Solens Mat och liknande program, kokböcker och så vidare i mångt och mycket ju är rätt konstruerad - efter att ha spenderat en del tid i Italien har jag kunnat konstatera att de flesta italienare mestadels äter ungefär samma sunkmat som vi och köper den på ungefär samma slags snabbköp som vi. Se där den sanna globala kulturen.
onsdag 20 maj 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Och så förstår de inte varför folk kan vara skeptiska och till och med fientliga till globaliseringen.
Skicka en kommentar