Memories, pressed between the pages

Det är märkligt, det här med minnen. Ta till exempel en viss Christian Lindmans hågkomster från Strängnäs åren 1857-1871. Lindman skriver mycket om enskilda personer som syntes på Strängnäs gator under den tiden. Han ägnar också ett fasligt stort utrymme åt de ångbåtar som anlände till Strängnäs under sommarsäsongen. Intresset för ångbåtar - som jag också sett i andras hågkomster från Strängnäs under den här tiden - har säkert sin speciella förklaring: jag tror att det handlar om isolering, och hur kollektivtrafiken kunde bryta den.

Men de här personminnena då - Lindman skriver personligt och ofta rörande om personer som arbetskarlen Larsson som kallades "Dubbelful," gamla prostinnan Lithell och de alkoholiserade far och son Thorsberg och deras sorgliga öden. Men jag hade ju hoppats att Lindman skulle minnas stadens "betydelsefulla" personligheter. Som den kraftfulle biskop Annerstedt. Och framför allt doktor Pontén, som förestod stifts- och läroverksbiblioteket och som så här i efterhand ser ut att ha varit en så oerhört central figur i Strängnäs kulturliv. Men om dessa får jag inte veta någonting. Var då de inte viktiga personer? Eller antar Lindman att hans läsare redan känner till dem? Stundom kan jag direkt komma på mig själv med att irritera mig på att Lindman, som jag tycker, minns "fel" saker.

Naturligtvis är det tvärtom så att det är jag som är fel ute - jag som är ute efter en "stor" historia och bara stöter på en massa "små." Jag som så här i efterhand försöker tråckla ihop en det jag vill se som en övergripande historia om Strängnäs kulturliv under 1800-talet. En historia som bara är synlig - och kanske också bara meningsfull - just för eftervärlden. Men som måste pusslas samman av de små skärvor av historier som utgör enskilda individers hågkomster.