Il bel paese?

I dagens pappersupplaga av DN (jag har inte hittat notisen i nätupplagan) kan man läsa en kommentar till att det italienska underhuset har godkänt ett antal lagförslag som riktar sig mot den illegala invandringen; papperslösa flyktingar ska till exempel kunna dömas till böter på upp till 100 000 kronor. Berlusconi försvarar, enligt notisen, skärpningarna med att han "inte vill se ett multietniskt Italien." Det är första gången jag sett att han uttryckt sig så ärligt.

Säkerligen skulle många italienare försvara Berlusconis politik, som ter sig alltmer motbjudande, med att de illegala invandrarna samlas i kåkstäderna i södra Italien och utanför Rom, att de blir kriminella, osv. Att de "inte hyser någon önskan att bli integrerade i det italienska samhället." Men: finns det då någon egentlig vilja från sagda italienska samhälle till att att integrera landets invandrare? Det måste ju finnas flera i Italien som sympatiserar med Berlusconis önskan att "bevara Italien italienskt" - annars skulle han väl inte väljas, eller väljas om, eller hur?.

Det kan nu vara lätt att stämpla Berlusconis Italien som allt mer fascistiskt. Men jag tycker att det finns en komplikation. För varje gång turister åker till Italien (inte minst vi nordbor är väldigt bra på det här) och suckar över hur fint Italien är (och så god maten är! Och så vacker italienskan är!) så får de reaktionära krafter i Italien som vill "bevara Italien italienskt" vatten på sina kvarnar. Varför skulle Italien förändras och bli ett multikulturellt samhälle när alla verkar tycka så mycket om Italien som det är? Så länge detta Italien genererar turistpengar? Så länge man kan sopa undan invandrarna nånstans där turisterna inte kan se dem?