lördag 10 oktober 2009

Min kollegas frisör

En kollega härnere sade i början av veckan att han bara kände en enda person som gillar Berlusconi - nämligen den frisör han brukar gå till. Själv har jag hittills inte träffat någon som stöder den nuvarande regeringen; jag förväntar mig inte heller att jag kommer att göra det. Men på den tiden det begav sig träffade jag inte heller en enda amerikan som gillade George Bush - jag rör mig helt enkelt inte i sådana kretsar.

Det är väldigt lätt att som svensk ställa sig komplett oförstående inför det faktum att Silvio Berlusconi valts till makten inte bara en utan två gånger. Hur kan de välja en sådan person?
Förklaringen är nog väldigt enkel: nämligen att det finns en grupp av tillräckligt många italienare som ser Berlusconi som en stark ledare. En grupp för vilken de andra partierna bara står för internt käbbel och korruption. En grupp som vill ha "ordning" och "trygghet" mest av allt. Hur ofta väljer inte sådana grupper "starka ledare"? Är det inte det som förklarar varför både Chavez och Putin sitter vid makten? Som förklarar varför Hitler kunde komma till makten? Man kunde önska att vi som lever i demokratiska system kunde vara lite mer lyhörda för det faktum att folk ibland faktiskt kan välja att välja bort demokratin.

Och det skulle inte förvåna mig om min kollegas frisör tycker att Berlusconis uttalanden i veckan, där han uppvisat ett smått skrämmande förakt för demokratins spelregler, var rätt bra. Att det var "bra rutet" och att de visar att "Berlusconi minsann inte låter sig skrämmas av de där konspiratörerna."

2 kommentarer:

Unknown sa...

Så sant som det är sagt. Man kan komma rätt långt inom politiken genom att utmåla sig som "folklig", utlova "raka rör" och fresta med repressalier mot "de andra". Det ska bli intressant att se hur det går i kommande riksdagsval i Sverige. Vi får nog ingen Berlusconi men risken är nog rätt stor att vi får ett populistiskt parti i riksdagen...

Anonym sa...

Hur ofta träffar du folk som tycker att Reinfeldt är bra. Det är exakt samma sak. Det är accepterat att säga att man är MOT Berlusconi. Det kan gå bra att säga att man är vänster. Men att säga att man är höger - det riskerar att ses som en provokation.
Vad var det förresten som var så illa med Berlusconi nu då?