Soundtrack

Grigorio Allegris (1582-1652) tonsättning av psaltarens psalm 51, Miserere mei, deus, måste vara en av de mest inspelade styckena sakral körmusik som finns - jag upptäckte för min egen del att den fanns med på en skiva jag köpte förra hösten (ja, jag köper fortfarande skivor. I och för sig är jag också rätt förtjust i iTunes Store. Men mer om detta någon annan gång). Jag konstaterade då att jag vid det här laget måste ha fem eller sex inspelningar av detta verk på olika skivor.

Det känns väl lite pretentiöst att skriva att detta är Allegris mästerverk, men det är i alla fall det enda stycke av hans hand som är så välkänt. Så i någon mån får han väl betraktas som ett one hit wonder. Stycket har nu en ganska märklig historia. Det skrevs för Sixtinska kapellet och Vatikanen ville inte att det skulle framföras någon annanstans. Arrangemanget var därför hemligt. Och så förblev det ända tills en 14-åring med viss begåvning för musik vid namn Mozart besökte mässan i kapellet, memorerade stycket och sedan skrev ned noterna. Nästa dag gick han, enligt historien, tillbaka till mässan för att kolla att han mindes rätt (ska man vara noga var det kanske även andra som på detta sätt skrev ned noter till stycket. Men det här är förstås den bästa storyn.). Varefter stycket spreds och blev ännu mer berömt. Och idag framförs det, som sagt, lite överallt.

Man behöver nu inte lyssna på Allegris Miserere för att det har en udda historia. Det går förstås precis lika bra att lyssna för att det är så oerhört vackert.