Case closed

Utgrävningar är lika märkliga upplevelser varje gång - som svensk akademiker kommer man dit med (åtminstone ansatser till) en gedigen skolning om teorier och metoder, om källkritik, poksmodernism, postkolonialistiska diskurser, med mera. För att finna att man står i en trench med en hacka. Och att uppgiften här snarare går ut på att se skillnad på olika nyanser i jordlagren och olika typer av murar och keramik. Det kan kännas som om det är ganska långt mellan arkeologins fabriksgolv och universitetets seminarierum. Vad är det vi lär oss på universitetet, egentligen? Och vad är det vi lär ut?

Nu har jag i alla fall för min del lämnat utgrävandet för den här gången och återgått från det dammiga fabriksgolvet till universitetets betydligt mer ombonade miljö. Härifrån tycks det sätt på vilket vi arkeologer förändrar de platser vi far fram på ganska egenartat- hagar och gamla grönsaksland blir akademiska arbetsplatser med hjälp av raka trencher, spikar och snören. Och de ruiner vi för fem veckor sedan började med att återta från naturen är nu i flera fall försedda med tak, grindar och förklarande skyltar. Härigenom har vi gett dem en ny betydelse ännu en gång - från att vara våra arbetsplatser har de nu blivit museiföremål.