Det mest bestående intrycket från Fédération Internationale des études classiques kongress i Berlin, som arrangerades sista veckan i augusti, är också det (nästan) allra första. Välkomstceremonin inleds med att en herre i någon slags officiell position håller ett kortare inledningsanförande på tyska. Därefter stegar en yngre herre upp på scenen och håller ett kortare anförande han också. Fast det här är på ett språk jag inte förstår men till en början tror är spanska (senare kommer jag att erfara att det är portugisiska). Nå, det är ju flera personer uppsatta på talarlistan, så fair enough. Efter denne andre talare stegar en dam upp till mikrofonen och håller ett tredje anförande på franska. Och efter henne kommer en annan dam och pratar på engelska. Det är nu jag upptäcker att hon verkar säga delvis samma saker som den där första karln, han som pratar tyska. Och det är då jag, till slut, inser att det är exakt samma inledningsföredrag jag hör.
Kongressen inleds med att deltagarna får höra exakt samma inledningsanförande sex gånger, på kongressens sex officiella språk. Detta tar ca 50 minuter. I mean, seriously...
Det är väldigt konstigt. Forskare från hela världen förenas på den här typen av kongresser av (vad jag antar är) ett gemensamt intresse för antika kulturer. Och samtidigt är samma forskare aldrig så måna om att använda sina egna språk som i de här situationerna. Användandet av Det Egna Språket verkar bli en markering.
I grunden är väl poängen med människans förmåga att kunna tala olika språk att underlätta kommunikation. När blev språken snarare ett hinder för den där kommunikationen?
onsdag 9 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Haha, detta påminner mig om när jag gick i högmässan i Luxemburg. Liturgin var omväxlande på tyska och franska. Fader Vår lästes på lëtzebuergesch. Prästen höll en predikan på tyska och en på franska, men det var inte samma predikan. Psalmsången var på valfritt språk, det var det häftigaste!
Sånt här driver mig till vanvett! Forskning ska vara gränsöverskridande och kommunicerande, men används allt för ofta som nån sorts politiskt sportevenemang. Det finns andra evenemang då det kan vara påkallat att göra på detta sätt, men när folk rest långväga för att få höra intressant ny forskning och umgås så är det idiotiskt att kasta bort tiden på lingvistiskt pedanteri.
Det var inte rättvist att latinet dominerade under medeltiden. Det var inte rättvist att grekiskan var de lärdes valda språk under många tider. Det var itne rättvist att franskan var diplomatins språk, elelr att alla nordiska avhandlingar skulle skrivas på tyska för hundra år sen. Alltid måste nåt språk dominera kommunikationen, nu är det engeskan. Get over it!
Om hundra år är det bergis kinesiskan.
Uppenbarligen behöver vi Lära Av Historien, och återgå till att ha ett gemensamt språk. Latin.
Skicka en kommentar