Soundtrack (of christmas past)

När den kom tyckte jag att The Cures Wild Mood Swings var en ganska kass skiva. Antagligen för att den inte alls lät som Wish eller framför allt Disintegration, som jag då tyckte (och fortfarande tycker) är fantastiska. Ja, kanske lite mer än så; framför allt Disintegration får jag väl erkänna är en av de där skivorna som jag liksom växte upp med. Det är alltså ganska överraskande att lyssna igen på Wild Mood Swings så här 15 år senare och upptäcka att den faktiskt är riktigt bra. Betyder det att jag fått något slags distanserat förhållande till Robert Smiths musikaliska krumsprång och kan ta den här skivan för vad den är? Eller bara att jag inte förväntar mig något av dem längre? Sak samma. Det här är värt att lyssna på en eller två gånger. And I don't care who knows it.

Åk dit medan det fortfarande finns något att se...

...och läs gärna det här först.

Förklaringsmodeller

Ett internationellt forskarlag har kommit fram till att Romarrikets fall (ständigt detta fall!), och en hel massa annat också, orsakades av Klimatet. Jag tror inte alls att de är fel ute. Och det är bra att den här typen av förklaringar lyfts fram. Men jag kan inte hjälpa att jag drar mig till minnes det faktum att jag redan under skoltiden kunde läsa att samma Fall orsakades av Miljöförstöring. Det är lite intressant att i dessa dagar alla viktiga historiska skeenden tydligen kan ges klimatologiska förklaringar.

Jay Smith, Live at Cloetta Center

Ni vet de där reklamfönstren som poppar upp (gratisversionen av) Spotify? Den senaste jag såg gör reklam för Jay Smith och Idol-turnén. jag kan inte låta bli att lägga märke till turnéns sträckning:

8 januari Örebro, Conventum Arena
14 januari Linköping, Cloetta Center
22 januari Gävle, Läkerol Arena
29 januari Örnsköldsvik, Fjällräven Center
05 februari Lund, Färs & Frosta Sparbank Arena

Vilken konsert kommer ni att gå på, Cloetta eller Läkerol? En sak är säker: killen lär inte behöva bry sig om att trycka upp turné-shirts, i alla fall inte med datumen på ryggen.

Åter till Antikythera

Det här är, som en god vän som lade ut länken på Ansiktsboken uttryckte det, helt enkelt larvigt koolt. Någon mer kommentar behövs faktiskt inte.

Popkultur

Jag är förstås inte ensam om att ha ganska kul åt den pedagogiska aktionsgrupp som härjar på Youtube och rätt och slätt kallar sig historyteachers - om någon skulle ha missat deras videos så gör de covers på diverse kända låtar, men med historiedidaktiska texter (mina favoriter är nog, i alla fall just nu, den här och den här).
Gruppens medlemmar, Mr. B och Mr. H., som presenterar sig som historielärare från Hawaii skriver att syftet med deras musikvideos är att göra historieundervisningen roligare. Roligt, absolut. Undervisande? Ja, varför inte. Man kan undra om inte många av de tilltänkta studenterna (gruppen skriver själva i en kommentar till en av deras videos att den presumtiva tittaren är 15 år) går miste om en del av de musikaliska referenserna (låtarna som de gör covers på är i flera fall gamla låtar från 80-och 90-talet). I vilket fall som helst fungerar det utmärkt som underhållning för akademiker födda på 70-talet. Sådana som jag.

Noblesse oublié

Jag lyssnar på ett helt fascinerande avsnitt av Vetenskapsradion Historia, denna gång om Karl Edvard, hertig av Sachsen-Coburg-Gotha och kungens morfar. Som växte upp som brittisk ädling, axlade furstetronen i sitt arvhertigdöme och blev sedd som förrädare i sitt hemland när första världskriget bröt ut och Storbritannien och Tyskland blev fiender. Som vände sig till nationalsocialismen, blev ordförande för Tyska Röda Korset och åtalad för brott mot mänsligheten efter kriget. Som dog 1954 fråntagen fursteslott, ära och även hälsa.

Ett sorgligt och fängslande livsöde. Inte minst eftersom Karl Edvard ju hade blivit fråntagen om inte allt av det ovanstående så åtminstone det mesta av det vare sig han hade varit nazist eller ej. För att världen helt enkelt inte hade något behov av personer som honom i den värld som uppstod efter 1945: de förpassades från världens centrum till dess skräphög, vare sig de var goda eller onda. En nobel, men likafullt förlorad generation.