"Som ung och dum läsare, imponerad av passioner, spänning och mer eller mindre preciösa experiment, hade jag kort tålamod med de gamla människor som stillsamt och envist hävdade, att Georgica vore Västerlandets största diktverk. Som åren går börjar jag bli alltmer benägen att instämma."
Så citeras Sven Delblanc på bakpärmen till Symposions (ganska trevliga) utgåva av Vergilius Georgica. Den här typen av acklamationer av antika diktverk förekommer titt som tätt. Det är ofta liksom underförstått att det antiken frambragt är ädlast, vackrast, mest nobelt och så vidare. Jag kan inte hjälpa att jag kan finna denna tendens något tröttande. Skulle inte de "stora antika mästarna" bli mycket mer intressanta om man plockade ned dem från deras höga piedestaler?
torsdag 25 september 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Instämmer helt. Det väcker på många sätt så någon envist hävdar att en viss uppburen författare suger, såsom t.ex de Quincy med Vergilis (well, mest Aeneiden), eller Betjeman om Shakespeare.
Skicka en kommentar