Under hemmavistelsen såg jag till exempel den omtalade dokumentärfilmen Videocracy. Jag skulle ljuga om jag skrev att jag tyckte att det är en briljant film; stundtals är den lite ofokuserad. Men bitvis är den också å andra sidan mycket bra. Till exempel lyckas den med att åtminstone antyda varför Italien är ett land besatt av TV - många ser den som enda chansen att komma någon vart. Det är i denna värld Berlusconi är kung.
I de italienska regionalvalen som hölls härförleden stärktes för övrigt Berlusconis, men i ännu högre grad den extrema högerns, makt. Det finns all anledning att vara orolig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar