I Urbino

...finns framför allt en sevärdhet, nämligen det berömda Palazzo ducale. Man skulle kunna säga att det också är stadens enda egentliga sevärdhet. Förutom då stadsbilden, förstås; Urbino är en mycket välbehållen befäst medeltidsstad. Sådana finns det å andra sidan rätt många av här i landet. Men bara Urbino har något som Palazzo ducale, det väldiga mellanting mellan riddarborg och renässanspalats där på 1400-talet den ryktbare kondottiärfursten Federico III da Montefeltro residerade. Hans palats är - inte minst i kraft av dess dimensioner - en mycket vältalig demonstration av Federicos makt.

Palatset inrymmer idag , som så många andra liknande byggen i Italien, ett konstmuseum. Det är nu inget fel på den konst som här visas i sig. Men ändå är jag lite, lite besviken. Det skulle liksom gå att göra så väldigt, väldigt mycket mer här. Till exempel ett storartat museum över Italiens renässanshistoria. Men det har man inte gjort.

Finns det något sådant museum? Det slår mig plötsligt: vart jag än har åkt i Italien har jag sett två olika typer av museer - arkeologiska museer och konstmuseer. Inga historiska. Jag har sett olika museer som behandlar mer begränsade historiska incidenter eller företeelser. Men inga museer där något större grepp tas på den italienska historien.

Är detta symptomatiskt för synen på historia här i landet? Jag har vid flera tillfällen noterat den här förmågan som verkar finnas i Italien till glömska vad gäller vissa aspekter av den egna historien. Det känns väl inte helt osannolikt att denna glömska, å ena sidan, och bristen på historiska museer, å den andra, är symptom på samma problem.

Palazzo ducale.