Jag går genom det regn som tyst och stillsamt faller iväg på lunch på den eminenta afrikanska restaurangen Messob. Där kan man äta mat som består av ett antal kluttar olika rätter utportionerade på ett stycke injera, ett runt bröd som har en ganska märklig konsistens, ungefär som en väldigt gammal tvättsvamp (men som är mycket gott). Tanken är att man ska äta maten med detta bröd som bestick: man river en bit bröd och använder det ungefär som en "klädnypa". Jag börjar lära mig hur det går till (man kan använda varje "nypa" mer än en gång) vilket jag är mycket stolt över. Och jag sitter där och känner mig nöjd med att bo i ett multikulturellt samhälle, där man kan välja att äta etiopiska och eritreanska specialiteter till lunch.
Varvid det slår mig att jag just tänkt en tanke som väl är väldigt typisk för vår tid. Eftersom det "multikulturella samhället" ju förutsätter en idé om ett monokulturellt samhälle, som till exempel den där Nationen som uppfanns på 1800-talet. Under antiken och medeltiden hade ingen ännu kommit på den där ganska idén om att varje kultur skulle ha sin egen nation. Varvid vi står inför en paradox: samtidigt som dessa samhällen i högsta grad var "multikulturella" är det samtidigt 2000-talsanakronistiskt att beteckna dem som sådana.
Sedan går jag åter - i det regn som alltjämt faller - för att fortsätta med dagens arbete.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar