Det stigande vattnets stad...

Ett av problemen med att blogga är att man vill att det man skriver ska ha någon slags aktualitet. Vi kan nu diskutera hur detta krav ska tillämpas på en blogg som alltsomoftast handlar om saker som hände för bortåt 2000 år sedan, men i alla fall. Ämnena ska väl kanske i alla fall kännas hyfsat dagsaktuella för skribenten. Vilket kan leda till problem. För ibland är det ju så att när ett ämne, eller flera, är aktuella har man inte tid att skriva. Det är lätt att hamna i den situationen att när man har massvis med ämnen har man inte tid att skriva och när man väl har tid infinner sig i stället idétorkan.

I höstas bar jag till exempel länge på något slags blogginlägg om Venedig, som jag besökte några dagar i november. Men det kunde inte bli av på grund av att x antal saker trängde sig emellan. Och så plötsligt kändes det inte aktuellt längre. Men ibland får man helt oväntat anledning att återvända till ett gammalt ämne. Så även jag. I SvD kan man läsa att ett antal resejournalister har enats om att Venedig är en av världens mest överskattade städer - "Hit kan ingen i gruppen tänka sig att frivilligt återvända".

Jag för min del älskar staden. Det kan bero på att jag i båda fallen jag varit där var där på vinterhalvåret. Jag kan mycket väl tänka mig att staden är fullkomligt vidrig på sommaren. Men på hösten och vintern är det annorlunda: staden är öde, tom, nästan stillsam. Det kan vara på grund av att lokalbefolkningen övergett staden och de amerikaner som ska ha köp upp alla gamla palats inte vill vara där då. Det kan vara att denna vinterstad, försänkt i en romantisk dröm eller hur man nu vill beskriva den, svarar mot alla romantiska Venedigdrömmar jag närts av under åren - no matter. Jag gillar staden ändå.

När jag läser de här journalisternas lista börjar jag dessutom (som jag kan tänka mig att ganska många gjort, det finns i nuläget 119 kommentarer till artikeln) undra hur pass "alternativt" de egentligen tänker. I vilken mån accepterar de själva olika stereotypa idéer om vilka städer som är "bra" respektive "dåliga? Så till exempel vill den svenske skribenten "förstås till Neapel snarast"; svenska italofiler hyser ofta en - i mitt tycke - aningen märklig förkärlek för denna stad. Själv tycker jag mest stan är skrämmande och deprimerande; jag har varit där två-tre gånger och hyser inte alls någon längtan tillbaka.

I själva verket är väl kanske det enda vettiga sättet att resa att göra det så förutsättningslöst som möjligt. Välja ut ett resmål mer slumpartat. Och låta sig överraskas. Så, sluta läs detta och plocka fram din gamla skolatlas i stället!