Från en osynlig stad (3)

Var var vi nu igen? Jo, jag hade skrivit om arco di Portogallo och om de reliefer som recyclades när denna port uppfördes. Dessa reliefer dateras alltså till Hadrianus tid. Men varifrån kom de då? Jo, antagligen från korsningen Via di Pietra - Via del Corso; här stod nämligen en monumental port (den finns avbildad på en karta av Pirro Ligorio från 1561). Porten var antagligen någon slags ingång till det område som omger Divus Hadrianus-templet, det som nu är börshuset på Piazza di Pietra. Rester av den här porten ska faktiskt finnas kvar inne i huset i hörnet Via di Pietra/Via del Corso, på vänster sida om Via di Pietra från Corson sett. Och man tänker sig att den här porten var rikt utsmyckad, bland annat med arco di Portogallo-relieferna (man kan väl tänka sig att de inte gick längre än nödvändigt för att få tag i material till nybygget, de måste ju ha varit ganska tunga att släpa). Man har också förknippat två andra reliefer med den här porten: en som liksom arco di Portogallo-relieferna sitter i trappan till Palazzo dei Conservatori, tillsammans med ett antal reliefer från Marcus Aurelius tid, och en annan relief som nu finns i Villa Torlonia, ifall någon undrar.

Hadrianus är för övrigt en av kejsartidens mer motsägelsefulla gestalter. Han har fått ett väldigt gott rykte inför eftervärlden – något som är ganska lustigt eftersom han inte alls nödvändigtvis hade ett lika bra rykte under antiken. Ta till exempel det här med hans skägg: Hadrianus är ju berömd för att ha varit den förste kejsare som odlade helskägg, sedan blev ju det högsta mode ett tag. Man ser ofta förklaringen att det där hängde ihop med kejsarens intresse för grekisk filosofi, att det var ett ”filosofskägg”. Men Historia Augusta (som ioch för sig är ökänd för att innehålla mängder med löst skvaller) hävdar i stället att Hadrianus odlade skägget för att han var väldigt fåfäng och ville dölja sina akne-ärr. Det här visar hur lätt olika uppfattningar om antiken kan bli vedertagna: det enda vi kan vara säkra på i det här fallet är att helskägg var ett mode under den här tiden.

Om man inte hade samma positiva bild av Hadrianus som vi har idag är skälet nog att han var ytterligare en av de ”frånvarande kejsarna”: Hadrianus ägnade större delen av sin regering på resande fot, på väg mellan rikets olika provinser. Men det uppskattades inte i Rom – man ville ju att kejsaren skulle vara här. Varför det? Svaret antyds av ytterligare ett idag försvunnet monument som stod bara en liten bit längre ned på gatan. Ett eller två inlägg till får ni alltså dras med den här serien.