En bild har bränt sig kvar på näthinnan från Videocracy: bilden av en brett leende il presidente (som tydligen gärna både kallar sig så och vill bli kallad så trots att Italien redan har en president). Den leende Silvio, som gärna går på nattklubb i Costa Smeralda, Silvio som "gillar att ha kul" (när detta sägs i filmen kan i alla fall inte jag se att det är menat som en förebråelse). Silvio, som enligt vad det tydligen berättas brukar fixa till utbrott i en vulkan nära hans lyxvilla i trakten, för att underhålla sina besökare. För att "ha kul". Och jag tänker att herrejösses, det här är ju precis sådana historier som de antika historikerna berättar om de romerska kejsarna - berättelser som vi historiker är betingade att mer eller mindre omedelbart avfärda som fiktioner. Det hade kunnat handla om Nero. Medan vi - bokstavligen - tittar på skapas en modern romersk kejsare.
Sågs kanske kejsar Nero också som en kille som "gillade att ha kul" av det romerska folket, de där som inte skrev historieböckerna? Folkliga sympatier verkar aldrig uppföra sig som vi historiker förväntar oss. Ett svenskt exempel: vår egen kung Karl XV, i efterhand beryktad för sin rätt så promiskuösa livsföring. Men jag har läst någonstans - och här får gärna de läsare som har bättre koll kommentera - att Karl XV åtnjöt en ganska utbredd folklig popularitet, till och med just på grund av sitt leverne. Han var "inte för fin". Note to self: förväxla aldrig historikerns "sanning" med samtidens.
onsdag 21 april 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Plötsligt blir jag än mer skraj för allt som har med Berlusconi att göra.
Jo. Och en sak som är väldigt oroväckande är att många utanför Italien fortfarande verkar betrakta Berlusconi enbart som en pajas. Det har ju liksom hänt förr.
Skicka en kommentar