Mer än 1000 ord (etc)

Jag kommer, medan jag tittar på ett filmklipp ur Valkyria, på mig själv med att bli imponerad av det jag ser - eftersom allt ser så riktigt ut. De har ju fått tag i riktiga grejor: anteckningsboken Tom Cruise skriver i har Afrikakårens logo, alla militärfordonen ser verkligen ut att vara riktiga tyska fordon från andra världskriget, inklusive stridsvagnarna och såna brukar de annars aldrig kunna få tag i (jag kanske ska nämna att när det gäller WW2-militaria så kan jag, tja, i alla fall en del). Men varför ska då en films kvalitet bero så mycket på huruvida man använder "riktig" rekvisita? Saving Private Ryan, till exempel , var ju kanske en "bättre" krigsskildring eftersom man hade vinnlagt sig mer om autentiska detaljer, men om man såg till storyn så var det trots allt en rätt konventionell amerikansk krigsfilm.

Det kanske handlar om att historiemedvetandet, liksom minnet, fungerar fotografiskt. Säg "första världskriget" och i alla fall jag ser genast framför mig en bild (svartvit, naturligtvis) av dystra brittiska soldater i en skyttegrav. Säg "slaget om Storbritannien" och jag tänker Spitfirejaktplan mot en vacker sommarhimmel. Och säg "tyska Afrikakåren" och jag ser framför mig, tja, en viss typ av rekvisita som den invigde känner till under konstifika namn som till exempel Pz IV Ausf. J.

Huruvida Valkyrie är en bra berättelse är nu naturligtvis en annan sak - jag kommer nog antagligen att se den, Claus Schenk von Stauffenberg är ju en rätt intressant figur. Huruvida det är rätt eller fel, bra eller dåligt att Tom Cruise spelar huvudrollen (varför bråkas det så om detta?) är mig i alla fall än så länge tämmeligen likgiltigt. Fortsättning lär dock följa.

P.S. Har ni lagt märke till att Valkyria, denna film om det mest berömda attentatet mot Hitler, alltså har Sverigepremiär på årsdagen av Hitlers Machtübernahme 30 januari 1933? Märkligt. D.S