Vadan detta återkommande intresse för slaget i Teutoburgerskogen, då Arminius och hans käcka germaner högg Varus och dennes tre romerska legioner i grytbitar och därigenom "ändrade Europas historia för evigt"? Det omtalades i förra veckan i en essä i DN och har också kommenterats av medbloggonauter.
Naturligtvis måste intresset till stor del tillskrivas den lätt abnorma betydelse slaget fick i tysk (nationell) historieskrivning under 1800-talet; de tyska auktoriteterna har ju av hävd vägt ganska tungt inom den antikhistoriska forskningens traditioner. Men även anglosaxare visar ett återkommande intresse för slaget (och vi här hemma är ju ganska bra på att hänga på, vi också).
I någon mån kan det nog handla om den här idén om de avgörande händelserna (som ofta är just slag:) det är liksom enklare om historien är en rak linje av händelser som på ett entydigt sätt påverkat historiens gång. Men i just det här fallet handlar det, tror jag, också om att slaget i Teutoburgerskogen inträffade här: en önskan om att nordvästra Europa var lika viktigt för Rom som Rom visade sig bli för nordvästra Europa.
Men vad fick slaget egentligen för konsekvenser? Romarna fortsatte med samma typ av fälttåg/straffexpeditioner som man bedrivit i Germanien redan innan slaget. Till slut tröttnade man dock och satsade i stället på att hålla gränsen vid Rhen, som i sinom tid kom att befästas. Denna historiens utveckling verkar det nu inte vara någon som ifrågasätter. Så varför finns då denna uppfattning om att slaget var så avgörande? Det verkar gå tillbaka på en (underförstådd) uppfattning att romarna självklart tänkte sig att erövra hela Germanien och att de - i fall de nu inte hade blivit slagna - hade fortsatt att försöka lägga än mer fjärran delar av Europa under sig, som något slags evig expansionsmaskin. Men finns det nu något som tyder på detta? Egentligen inte. Snarare strävade romarna efter att säkra sina gränser - vilket de också gjorde.
Säkerligen var slaget i Teutoburgerskogen en stor psykologisk förlust och en mycket pinsam prestigeförlust för Augustus personligen - det hände inte direkt ofta att romerska legioner blev förintade av barbarer (romarna var nu mer vana vid att det var tvärtom). Men Germanicus triumf i Rom år 17, då två av de legionsörnar som förlorats i slaget återfördes till Rom, var säkerligen en lika stor psykologisk seger.
Så, lika väl som att tala om slaget i Teutoburgerskogen som en "avgörande vändpunkt i Europas historia" kan man säga att slaget ändrade...ingenting. Men visst, det är ju inte en lika bra story.
P.S. I essän i DN nämns att amerikanerna 1945 besköt Herrmansdenkmal, det enorma monument som restes över den teutonske hjälten Arminius på 1800-talet. Kunde de klantarna inte ha siktat lite bättre? D.S.
måndag 19 januari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
For de tyske (og til dels Skandinaviske) historikernes del var Teutoburgerslaget og Herman også viktig da det ble ansett som illustrerende på hvordan gode germanere hadde slått romere, og dermed vist seg bedre. Historien ble således tatt til inntekt for konseptet om at den tyske kulturen var en naturlig arvtager av den romerske, ved at de hadde beseiret sistnevnte i kamp.
Hermansdenkmal står ellers interessant nok vendt mot Frankrike, og var på mange måter ment som en advarsel til den franske Republikken om at tyskerne hadde knust republikker før. Franskmennene hadde ellers sin egen utgave i Vercingetorix: http://en.wikipedia.org/wiki/File:Vercingetorix.jpg
I dag er ellers Hermansdenkmal omringet av en lekepark med klartestativer. Du kan kjøpe popcorn nær foten av statuen. Jeg synes det er helt i stedets ånd. ;)
Tonje
Lekpark och popcorn, underbart! Det låter som om det skulle kunna bryta udden av monumentet på ett mycket välbehövligt sätt.:-)
Skicka en kommentar