De som känner mig vet jag är rätt förtjust i elgitarrer. Någon skulle kanske säga att jag är lätt fixerad vid elgitarrer. Vadan då denna hang up? För det första tycker jag helt enkelt att många elgitarrmodeller är otroligt snygga designföremål. Är detta nu mer radikalt än att gilla, tja, till exempel Stig Lindberg-serviser? Det är rätt intressant att fundera kring vilka kulturella koder som gör om vissa saker anses vara "konst" medan andra inte är det. Vad är det till exempel som avgör om det här är ett konstföremål, men inte det här? Det är medan jag skriver detta inlägg värt att notera att det var ganska mycket enklare att hitta info på nätet om Mies van der Rohes möbler än om Gordon Buehrigs bilar...
Tillbaka till elgitarrerna, dock - det finns nog en till förklaring. Elgitarren är ett tillhygge med vilket skolans töntige kille (eller töntiga tjej, för den delen) kan bli om inte en av the cool kids så åtminstone en rätt högljudd tönt. Om man sen tar några stycken töntar och förser dem med elgitarrer kan de bilda ett rätt högljutt band. Den fula ankungen blir om inte en svan så i alla fall en ful ankunge som kan väsnas rätt ordentligt. Och det är nog det jag gillar.
onsdag 21 januari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar