Museet innehåller till största delen arkitektoniska fragment från två andra kejserliga fora, Caesars och Augustus forum, som gränsade till Trajanus forum. Utställningen är snyggt och sobert gjort, och det hela är väl iochförsig informativt. Men på det hela taget är det tyvärr rätt så...tråkigt. Jag undrar om man inte måste vara synnerligen specialintresserad för att i rum efter rum orka bekanta sig med kapitäl, friser, kolonnordningar med mera från Mars Ultors tempel, Venus Genetrix tempel och så vidare. De enda av de utställda föremålen som sätter i alla fall min fantasi i rörelse är fragmenten av den enorma staty - 12 meter hög - av Augustus (eller Augustus genius), som stod i en speciell lokal i ett hörn av Augustus forum.
Största behållningen är i stället att bara vandra runt i museet, bland alla dess rum, branta trappor, korridorer och gårdar. Här kan man faktiskt få en känsla av att vandra runt i ett romerskt stadslandskap. Ett alldeles vardagligt stadslandskap - ett som inte är dominerat av enorma tempel, portiker, teatrar och torg, det där sterila landskapet man ser på alla museer. Utan en stad präglat av små butiker och kontor, som bubblar av liv och rörelse. Det är nästan så man kan höra ekona av raska, stressade steg i trapporna - butiksägare som springer fram och tillbaka till sina lager, arkivarier som ilar runt med dokumentrullar under armarna.
Och jag kan inte låta bli att tänka att visst, det är väl fint att de här rummen har blivit museum. Men museer med antika stenar finns det nu redan ganska många av, inte minst i den här staden. Det här är bara ännu ett i raden.
En galleria med nästan tvåtusen år gamla anor däremot, DET skulle vara något unikt. Varför inte utnyttja museikomplexets enorma yta för barer, caféer, butiker, små utställningar? Då skulle de här rummen inte längre vara "bara" ganska trevliga. Utan kunna bli något riktigt, riktigt spännande.
Utsikt över (en del av) Mercati di Traiano
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar