torsdag 5 mars 2009

Ett soundtrack för undergången

Någon som kommer ihåg TV-serien Millennium? Inte? Nå, det var alltså, för er som inte kommer ihåg, Chris Carters uppföljare till Arkiv X. Den var en blandning av paranoian från Arkiv X och lite ockultistiskt ultravåld à a filmen Seven. Det var med andra ord många kreativa seriemördare som härjade runt i serien. I centrum av denna uppbyggliga miljö stod en viss Frank Black (oh, please, det namnet...), spelad av Lance Henriksen, som hade förmågan att få flashbacks i vilka han kunde "se" genom mördarens ögon. Det kan nu inte ha varit någon vidare kul förmåga, eftersom herr Black påfallande ofta mest bara såg livstrött ut.

I inledningen av första avsnittet av serien får åskådaren se en strippa som just är i färd med att göra sitt nummer för en kund. Kunden ser man inte, men man förstår att han är närvarande. I bakgrunden hörs Nine Inch Nails låt Piggy. Och det är där tittaren förstår att något Jävligt Otäckt kommer att hända mycket snart. För så var det ganska ofta med Nine Inch Nails musik på 90-talet: så fort det skulle bli otäckt så var denna Trent Reznors lilla industrirockorkester det givna husbandet. Man kan naturligtvis ha delade meningar om vilken kvalitet Trents musik, Millenium eller Seven hade. Men vi kan nog vara överens om att de, så här i efterhand, är ganska bra representanter för populärkulturen och de olika nojor som florerade där i slutet av förra...millenniet.

Millennium och Seven kanske inte har tålt tidens tand riktigt; de som arbetade med dessa produktioner har gått vidare till nya uppgifter. Trent, däremot, är mer produktiv än någonsin. Och därför känns det fullkomligt logiskt att NINs låt The day the whole world went away (ganska fyndigt val, onekligen) är soundtrack till trailern för nya Terminatorfilmen Terminator Salvation. Trent Reznor ska för några år sen när NIN spelade live på Hultsfredfestivalen ha sagt något i stil med "jag är inte van vid att säga snälla saker, men tack." Tack själv, Mr. Reznor - det var inte för att höra snälla saker vi lyssnade.

2 kommentarer:

tingotankar sa...

Millennium - du store, hade helt förträngt den serien. Min sambo var mer förtjust i den än vad jag var, men den var onekligen mörk och annorlunda mot en hel del annat som erbjöds vid den tiden. Hade definitivt vunnit lite på en glimt av självdistans och ironi ibland för att lätta på trycket.

Seven var bra, men jag vill inte se om den - en gång räcker, tack så mycket!

Anonym sa...

Kanonbra inlägg. :)