Som vilket jobb som helst?

Rudolf Höss hade flera problem att dras med: för otydlig arbetsbeskrivning, överordnade som var för ointresserade av hur olika saker skulle lösas rent praktiskt, svårigheter att engagera folk för "Verksamheten." Och framför allt denna ständiga brist på kompentent folk, medarbetare man verkligen kan lita på. Allt måste man göra själv. På det hela taget låter Höss, när han beskriver sitt arbete, stundtals lite som vilken företagsledare eller projektledare som helst. Vilket ju ger ett lika märkligt som makabert intryck. Eftersom nu den "verksamhet" Höss var "projektledare" för hette Auschwitz.

Höss redogörelse för sitt arbete är egentligen sällan direkt otäcka (fasorna finns, så att säga, mellan raderna), utan mest torra och tråkiga. Och påfallande gnälliga: gång på gång beklagar sig Höss över överordnade SS-högdjur, inte minst Heinrich Himmler själv, som aldrig verkade bry sig om de "praktiska problem" som "den slutgiltiga lösningen" förde med sig. Höss säger flera gånger att han aldrig egentligen gillade uppdraget. Flera gånger upprörs han över vad han ser, som när ryska fångar dödar varandra för en bit bröd - men skälen till att fångarna drivs dithän verkar han stundtals vara fullkomligt blind inför. Han hade egentligen velat vara soldat- men så blev det inte. För Order Måste Ju Åtlydas.

Rudolf Höss självbiografiska anteckningar gavs ut på svenska under titeln Kommendant i Auschwitz 1961.