Yes, please!

Jag antar att det förr eller senare skulle framkomma på denna blogg att jag är Pet Shop Boys-fanatiker. I min värld har sångaren Neil Tennant alltid varit större än, säg, Morrissey, och PSB alltid större än Smiths. Morrissey har under året kommit att framstå som mer och mer självupptagen (sedan är det en annan sak att han kan vara kul att lyssna till ibland i alla fall, han är ju trots allt stundtals rätt fascinerande i sin självupptagenhet). Neil Tennant, däremot, har ända sedan PSBs första skiva Please kom ut på 80-talet gång på gång sjungit texter som skulle kunna handla om vem som helst. Det är nog detta allmängiltiga, det igenkännbara, i PSBs musik jag alltid gillat. Nya skivan Yes kommer ut idag: dagens soundtrack här på stationen är det här.