Palazzo Corsini

Vi besökte Palazzo Corsini idag, ett palats som är av visst svenskt intresse eftersom det var där som drottning Christina levde en stor del av sin tid i Rom; det var också där hon dog år 1689. I det rum där hon dog kunde vi finna en liten minnesplakett på en vägg; bredvid dörren fanns dessutom, lite halvt skymt, en ram i vilken man - något halvhjärtat såg det ut som - ställt ut några exempel på de medaljer som slogs för drottningen. I övrigt fanns ingenting som påminde om Christina i rummet.

Jag kan tycka att det är lite synd. För precis som i Urbino kan jag inte låta bli att tänka att man skulle kunna göra mer av en sådan här plats. Drottning Christinas livsöde är ju en fascinerande historia; jag tar mig här friheten att nämna att vännen och kollegan Stefano Fogelberg Rota för två år sedan framlade en utmärkt avhandling i ämnet, Poesins Drottning: Christina av Sverige och de italienska akademierna (Nordic Academic Press).

OK, man behöver inte göra museer av allt. Verkligen inte. Men på en sådan här plats skulle man kanske åtminstone kunna göra en liten utställning? Speciellt som det man har gjort av Palazzo Corsini - och här hoppas jag att de konstvetare som läser denna blogg kan förlåta mig - är ytterligare ett konstgalleri med 1500- och 1600-talskonst. Det är säkert inget fel på den konst som hänger här. Det är bara att det redan finns ganska många gallerier av den här typen i Rom. Däremot finns det, i alla fall vad jag vet, inte en enda Christinautställning. Ibland kliar det i museifingrarna.