Från en osynlig stad (5)

Inte långt ifrån den plats där Via del Corso mynnar i Piazza Venezia, i närheten av kyrkan Santa Maria in Via Lata stod ytterligare en idag försvunnen triumfbåge, känd under namnet Arcus novus; den demolerades 1491. Bågen restes till kejsarna Diocletianus och Maximianus, kanske någonstans runt år 303-04, till det tillfälle då de två kejsarna firade 20 år vid makten. Vid det här laget så regerade kejsarna i praktiken inte längre från Rom överhuvudtaget. Diocletianus hade utropats till kejsare år 284 - detta skedde i Nikomedia i nuvarande Turkiet - och han tog något år senare sin gamle vapenbroder Maximianus till medkejsare. Och för att avhjälpa problemet med att styra imperiet från en enda plats skapade nu Diocletianus något mycket märkligt: ett ”fyrkejsardöme.” Tanken var att eftersom riket hade blivit för stort för att regeras av en kejsare, så skulle man skapa ett system för att ”dela upp” makten på ett kontrollerat sätt, så att det inte blev så mycket revolter. Tanken var att Diocletianus och Maximianus skulle vara ”huvudkejsare”: de skulle till hjälp ha varsin "medkejsare", som de också skulle adoptera. Tanken var vidare att huvudkejsarna på sin ålders höst skulle avgå: de här yngre medkejsarna skulle då bli huvudkejsare i stället, och de skulle i sin tur utse nya medkejsare. Ett mycket sinnrikt system; det säger sig nästan självt att det inte fungerade. Efter något årtionde fanns det ett flertal personer runtom i riket som med mer eller mindre rätt kunde göra anspråk på kejsarmakten.

Diocletianus och hans medkejsare grundade också nya residensstäder i York, Milano, Trier och Thessaloniki. Till en början blev det faktiskt viss ordning: Britannien, som i praktiken hade gjort sig självständigt i slutet av 280-talet besegrades och återinförlivades i riket runt år 295. En teori är att det var i samband med detta som den här triumfbågen reses och det var därför den kallades Arcus novus – eftersom Claudius triumfbåge som stod bara lite längre bort också var rest som ett äreminne över kejserliga segrar över Britannien. Kanske restes Arcus novus som ett krav från senatens sida att kejsaren skulle visa Rom lite mer uppmärksamhet?

Vet man då hur den här triumfbågen såg ut? Det finns lite ledtrådar i form av arkeologiska fynd som gjorts på platsen. Det är ganska uppenbart att Arcus novus, precis som arco di Portogallo, var byggd med recyclade byggdelar. På den här platsen grävdes till exempel under renässansen ut ett antal reliefer som numera är inmurade i gårdsfasaden till Villa Medici, de så kallade Valle Medici-relieferna. Ursprungligen är dessa från kejsar Claudius tid: eftersom porträtt på två av dem omarbetats i slutet av 200-talet kan man vara ganska säker på att de återanvänts vid denna senare tidpunkt. Några av dem kan ha varit från Arcus Claudii och återanvänts till Arcus novus – med tanke på att dessa två triumfbågar tematiskt ”hör ihop” så kan det ha funnits en poäng med att återanvända reliefer från den ena till den andra.

Sågs det inte som förstörelse när man plockade reliefer från ett monument till ett annat? Kanske inte – vi ska ju komma ihåg att monument från Claudius tid var mer än tvåhundra år gamla när Arcus novus byggdes. Hur ser ett monument från slutet av 1700-talet ut idag om det inte är underhållet? Vi måste tänka oss att saker blev slitna även under antik tid – det är ju så lätt att föreställa sig antiken som tidlös. Men arkeologiska undersökningar visar att mycket av de monument som byggs under tidig kejsartid i det här området kan ha varit väldigt slitna framåt slutet av 200-talet. Så kanske sågs den här typen av återanvändningar snarare som ett slags räddningsaktioner?