Morning has broken

Det har börjat bli dags för återblickar över året som gått och det här pratet om jordskalvet i Skåne häromdagen får mig att dra mig till minnes en morgon i somras, då jag lyckades sova mig igenom nästan en hel jordbävning i Turkiet. En morgon vaknade jag av att något tycktes skaka på sängen, som för att väcka mig, lite försiktigt. Jag såg mig om och konstaterade att det var ingen som skakade sängen. Det komiska är nu att jag inte blev nervös, utan mest bara irriterad över att jag hade blivit väckt (ingen hade lyckats med sitt uppsåt). Det hördes inga sirener, inga larm. Alltså bestämde jag mig för att det nog inte fanns någon orsak till oro, och somnade om. Vid frukosten blev jag sen varse för det första att de andra i grävteamet hade varit betydligt mer nervösa och för det andra att jag tydligen hade lyckats sova mig igenom den timme då jordbävningen var som värst. Jag undrar fortfarande om jag var den kallblodige eller den korkade i teamet. Och tänk att dö genom att bli begravd under rasmassorna från ett hotell, enbart på grund av morgontrötthet.

P.S. Tilläggas bör kanske att jordbävningen tydligen var hyfsat kraftig men att vi befann oss rätt långt från epicentrum, som var i havet någonstans vid Rhodos. D.S.