”Tankarna, idéerna, lögnen och sanningen”

Trots att jag har varit medlem i Ordfront i bortåt tio år nu har jag under de senaste åren haft något svårt för den debatt som förs i Ordfront Magasin – rätt ofta känns det som om jag förblir medlem i föreningen trots den debatt som där förs, snarare än tack vare den. Alltför mycket som skrivs i Ordfront Magasin tycks nämligen skrivet utifrån en trygg förvissning att författarna aldrig varit i en ansvarig position och aldrig heller kommer att hamna där: de kan därför tryggt stå vid sidan av, titta på, peka och tycka. Och det är ju liksom så mycket enklare att påpeka vad alla andra gör fel. Till exempel i ett sånt här medium – eller hur, medbloggonauter? Jag vet, jag har inte rätt att kasta den första stenen.

Den senaste utgåvan av magasinet är dock ett litterärt magasin, ganska lyckat betitlat OLM. Detta är helt enkelt en lovsång till boken. Bäst är inledningen, där ett antal av Ordfronts skribenter under rubriken ”Varför Böcker?” funderar kring vad boken innebär för dem. Redaktören Johan Berggren skriver i sitt företal under denna rubrik att ”hemsidor, bloggar och SMS i all ära, men de förblir småsyskon. … det är boken som kapslar in tankarna, idéerna, lögnen och sanningen.” Jag tror han har rätt – skulle jag skriva dessa rader om inte alla dessa böcker lärt mig det jag tror mig veta om Det Skrivna Ordets Makt? Och varför läser ni, kära läsare, detta?

Själv tror jag det finns ett annat viktigt skäl – boken kräver ro. Något som blir alltmer sällsynt i vår tillvaro, och därigenom alltmer värdefullt. Tanken med en blogg är ju att den ska gå snabbt att skriva, och att läsa. Det är väl därför bloggen är ett så framgångsrikt medium (och allt fler skriver bloggar), eftersom det motsvarar vår tids attention spans?

Den här texten, till exempel, är skriven för att kunna ögnas igenom på någon minut (jag får erkänna att det är ungefär så mycket tid jag brukar lägga på att läsa blogginlägg).

Hur lång tid har det tagit för er att läsa fram hit?

Boken, däremot, fordrar uppmärksamhet. Men om den ges denna uppmärksamhet kan boken erbjuda en flyktväg, en utväg till…något annat. Som Carl Michael Edenborg uttrycker det i sitt företal: ”De låter mig leva i en så mycket större historia.”