Vårt dagliga val giv oss idag

Somliga saker tenderar att bara bli liggande på skrivbordet, eller hur? Somt för att bli åtgärdat ganska fort, eftersom konsekvenserna annars kan bli lite otrevliga (typ räkningar), somt för att bli åtgärdat på lite längre sikt. Och så finns till slut de där papperen som blir lämnade för att (kanske) bli åtgärdade När Tid Finns. Vilket ju i princip är en synonym för Aldrig. I mitt fall gäller detta pensionsinfon.

Med jämna mellanrum hemsöks min brevlåda av kulörta blanketter med info – alltid hållen i den där ganska stereotypt hurtiga tonen – om hur det går med min pension, om hur den mår. Och det är naturligtvis jättebra att ha möjlighet att själv påverka sin pension. Ännu bättre är det att på ett tidigt stadium få koll på hur mycket pension man kommer att få. Problemet är snarare att detta, i alla fall för min del och i alla fall just nu, är att börja lite i fel ända. Det bästa jag kan göra för att få en OK pension, vad jag kan se är att…skaffa ett jobb. Vilket jag jobbar på. Men innan dess känns pensionen efter jobbet helt enkelt inte så prioriterat. Och samtidigt är det lustigt hur jag nästan har lite dåligt samvete över detta – det är som om jag inte gör min medborgerliga plikt.

Det är tillvaron i vårt moderna samhälle i ett nötskal: att ha mer eller mindre obegränsade möjligheter att placera pensionspengar man egentligen inte har. Kafka skulle nicka och småle.