Restid

Det må vara en effekt av det på så vis privilegierade liv jag levt de senaste åren, men jag har verkligen blivit fullkomligt utless på att flyga. En flygresa må vara ett effektivt sätt att bli transporterad från punkt a till punkt b, men inte mycket mer än så. För vad är en flygresa till sin essens? Flygbuss. Incheckningskö. Kö vid säkerhetskontrollen. Väntan vid gaten. Väntan vid ombordstigning. Väntan under demonstrationen av säkerhetsrutinerna (den där underbart surrealistiska säkerhetspantomimen, jag skulle vilja se uppförd som modern dans). Väntan på att gå ur planet. Väntan vid bagagebandet…osv. En flygresa som totalt kan ta, säg tio timmar, hackas så ned till ett antal korta tidspass, för korta för att man ska göra något och för långa för att man ska göra ingenting. Tid som tas från en, som inte ger något i utbyte, förutom möjligtvis jetlag.

Även flygplatsen är, av samma skäl, en oerhört märklig plats. Varför ser de likadana ut, var man än kommer i världen? Antagligen för att ingen, egentligen, på allvar är intresserad av dem, intresserad av att göra något vettigt av dem. Eftersom ingen kommit dit med vilje: det enda skälet till att folk råkar hamna på flygplatsen är för att de kommer någonstans ifrån och är på väg någon annanstans. Ingen är egentligen där alls, de råkar bara befinna sig där.

Och som så ofta, när man tycker att man kommit på något intelligent, så har Peter Englund redan skrivit om det.