Skåpmat

Man kan ha nytta av att rensa sin dator ibland från onödiga filer, en hel del intressanta saker kan dyka upp. Bland annat fem gåtor med romerska motiv (som ursprungligen tillkom för ett antal år sen i ett helt annat sammanhang). Därför idag, i brist på tid och bättre idéer, den första av dessa gåtor, i vilken en person sökes:


- Denne illustre herre var av en av de förnämsta släkterna i Rom; vad gällde partitillhörigheten” räknade denna familj sig till det parti som brukade beskriva sig självt som ”de bättre.” Vår mystiske man dyker för första gången upp i annalerna i samband med en trasslig incident i rikets obygder; denna incident hade att göra med en lokal förmåga med ett underligt namn som mest för tankarna till ett nutida frukostbord. Denne lokala förmåga som ställde till en hel del problem för Romarna kom att ge namn åt den här episoden i Roms historia, som för övrigt blev föremålet för en historiebok, signerad en av Roms största historiker.

För den person vi söker var kanske det viktigaste med allt det här i alla fall att hans närmaste överordnade var ett annat tungt namn; denne överordnade hade just gjort sig känd genom vissa betydelsefulla reformer i staten. Om detta var bra eller dåligt må vara osagt; denne överordnade kom i alla fall att bli vår mystiske mans ständige antagonist och m.e.m. dödsfiende under den kommande tiden. Att beskriva vår mystiske mans göranden och låtanden under hans lätt vingliga levnadsbana är alldeles för komplicerat. Låt oss nöja oss med att konstatera att vår man – hans dödsfiende var då död – till slut beklädde branschens högsta och ganska impopulära ämbete. Från detta avgick han dock avgick självmant efter bara något år, för att dra sig tillbaka och dö en fullkomligt naturlig död, vilket i sig var något enastående vid den här tiden. Varken hans samtida eller de arma historiker som ska försöka förklara alltsammans fattar någonting.

Vår man var för övrigt tydligen blond och blåögd, vilket en tysk historiker – i vårt sammanhang kanske mest känd för att ha uttryckt sig taskigt men ganska vitsigt om Cicero – uppskattade. Själv kallade han sig ”den lyckosamme”.

Vem är mannen?