Hur länge skall jag fortsätta att pröva edert tålamod? Tja, ända tills ni börjar kasta saker på mig eller jag får slut på idéer...idag - med en dags fördröjning på grund av en angelägen deadline - en annan gammal god vän, nämligen ingen mindre än Julle själv:
De bello gallico
Caesar: Hela Gallien är delat i tre delar. Ni-vet-vem erövrade allihopa. Det var rätt omständigt, men det gick. Han slog Britannierna också, lite grann. Sen byggde han en bro över Rhen och spöade germanerna. De är rätt coola, germanerna. Där finns det älgar. De har inga knän, kan ni tänka er? Fast sen gjorde gallerna uppror. Men då…
Läsaren: Ja ja. Men jag fattar fortfarande inte hur den där bron såg ut.
De bello civili
Caesar: jag har absolut inget emot Pompejus. Jag lovar, han var min idol när jag var liten. Och Pompejus soldater, de är också jättefina killar allihopa, jag skulle med glädje ha dem i MIN armé (ni fattar vinken, va?). Men alltså, när Pompejus underhuggare är så otroligt härsklystna och maktgalna och envisas med att föra krig mot STATEN och FOLKET så måste jag (jag menar han) ju göra nåt, eller hur? Man har ju faktiskt sitt ansvar.
Läsaren: Men alltså, var det inte du som började?
tisdag 14 oktober 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Mera, mera! :D
/Krajks
Ps. Min farfar var jägare och hade en massa gevär, för han trodde av någon anledning att älgar HADE knän. Det hade ju besparat honom en massa möda någon bara hade talat om för honom att det räckte med att putta omkull älgen för sen kunde den ändå inte ta sig upp.
Precis! Eller kunde han kolla vilka träd älgarna lutar sig mot när de ska sova, så sågar man igenom trädet precis så mycket så att det faller när älgen lutar sig mot stammen. Caesar, han vet han.:-)
Skicka en kommentar