onsdag 1 oktober 2008

Vad kostar kulturen?

Jag deltog i helgen i en ganska animerad diskussion kring frågan huruvida det ska vara gratis att gå på museer eller ej. En av deltagarna i samtalet vidhöll att det är fullkomligt huvudlöst av museerna att ta inträde då det ger helt fel signaler och dessutom finns så oändligt mycket bättre sätt att ta in pengarna på. Inte bara det, genom att ta in pengar på andra sätt skulle man också kunna tjäna pengar.

Den person som företrädde denna åsikt har säkerligen rätt. Problemet var, tror jag, att vi diskuterade utifrån olika utgångspunkter. Förenklat skulle man kunna säga att jag tror det Är Så, jag är bara frustrerad över att det Ska Behöva Vara Så. För jag – och jag tror mig veta att jag inte är ensam om detta – ser inte varför man ska tjäna pengar på kulturen eller varför den skulle ”gå med vinst.” Handen på hjärtat, kulturarbetande bloggonauter, hur många av er har gått in i den här branschen för att tjäna pengar? Jag har för min del valt den här banan för att jag brinner för något, för att jag tycker att kulturen har ett värde som överhuvudtaget inte kan mätas i pengar. Om de där 30-40 kronorna ett inträde kan kosta är tillräckligt för att det ska gå runt, ja då tycker jag nog det är tillräckligt. Och man kan då tycka att det är bittert att folk inte är beredda att betala ens det, speciellt när det kostar mer med en öl på krogen.

Jag kan nu medge att inträden ibland kan vara dyrare än så. Men i alla fall. Vi kulturarbetare har ofta långa utbildningsgångar bakom oss och, som en god vän och kollega uttryckt det, CSN äger våra själar tills vi dör. Vi vill vara proffs. Vi tror på att det är värdefullt att verkligen vara bra på vad vi gör. Och det är frustrerande när allt detta helt enkelt inte verkar värdesättas.

Sen är det en annan sak att när du betalar för ett museibesök, då vet du kanske inte vad du får – medan en öl på krogen förvisso alltid är en öl på krogen.

3 kommentarer:

MEE sa...

Det beror förstås lite på var man köper sin öl...

Nu har jag länkat dig, bäva osv.

tingotankar sa...

För mig gäller frågan vad vi ska ha museer till för. Jag ser dem som en utmärkt investering från samhället att sprida kunskap om olika ämnen till medborgarna före, under och långt efter skolan. Kostnaden är kanske inte så stor i inträde (fast inte sällan klart mer än 30kr - moderna museet tar t ex 80kr), men lägg till resor till och från. Alla bor inte centralt i storstaden heller.

Inkomsterna från entréavgiften är löjeväckande liten för hela driftskostnaden för våra nationella museer. Vad som sker när man tar bort dom är att antalet besökare fördubblas (t ex Moderna, Historiska). De flesta av oss orkar bara med ett par timmar på museum innan man kreverar. Om de är fria blir inställningen att de är ett ställe man kan titta in närsomhelst, hursomhelst. Kolla på en del, nästa gång på en annan. Då kan man verkligen börja tala om folkbildning.

Det finns inget ekonomiskt försvarbart med att ta inträde på våra större museer eller länsmuseer. Föreläsningsserier och specialevenemang kan man ta betalt för istället. Det finns enormt mycket att vinna med att se museer som en variant av bibliotek. Kom in, lär dig något, ta det lugnt ett tag. Många föräldrar skulle nog börja ta med sina barn mer ofta till museer och ta bort seriositetsstämpeln om det var fritt inträde.

Barbarossa sa...

Tack för de kloka synpunkterna! Jag har inte så mycket problem med frågan om vad vi ska ha museerna till - du har helt rätt i att de kan ses på ungefär samma sätt som bibliotek. Det är helt klart så att folk går på museer i större utsträckning om det är fritt inträde. Det jag undrar över är om det verkligen blir FLER som går på muser, eller om det är samma personer som ändå skulle gå som i stället unnar sig att gå oftare.

Sen tror jag vi måste skilja på olika museer - det ovan sagda gäller för de stora ansvarsmuseerna. Ett problem är att om de skulle ha fritt inträde så tror jag det finns en viss risk att besökare sviker mindre, privata museer som MÅSTE ta inträde för att klara ekonomin.
Och om folk nu inte vill betala inträden, är de då beredda att till exempel betala mer skatt till kulturen? För mig är därför det grundläggande problemet vad vi är beredda att låta kulturen kosta.