Antikens litteratur i sammanfattning, del 4

Det är äntligen måndag! Finns det något bättre sätt att börja veckan än med något som redan ser ut att ha blivit (ytterligare) en dålig vana? Antagligen. Icke desto mindre, denna vecka, en annan kär lunta, nämligen Xenofons sedelärande vandringssägen:


Anabasis (a.k.a. There, and back again)

10 000 spartaner marscherar och så marscherar de lite till och så marscherar de och så marscherar de några parasanger till och så går de över en flod med vatten upp till armhålorna och så marscherar de lite till (tanken är, uppenbarligen, att hjälpa en persisk prins att bli stormufti). Så blir det ett fältslag. Spartanerna spöar (naturligtvis) skiten ur fienden. Problemet är bara att deras arbetsgivare råkar dö i slaget.

Xenofon: Jaha…vad gör vi nu?

Spartanerna: Vi marscherar välan tillbaka.

De 10 000 spartanerna marscherar och så marscherar de lite till och så marscherar de och så marscherar de några parasanger till, fast åt andra hållet den här gången.

Spartanerna (efter MÅNGA parasanger): Havet! Havet!